Idag har hönsen här på Lilla Harestorpsvägen 52 varit mitt stora stöd. Mest allt de
inte gör. Typ som att jaga rådjur, rulla sig i kadaver, bada i gyttja, skälla på grannen, rymma hos veterinären mm...Nej, de bara går där i sin gård och sprätter, ser fina ut, pratar lite, lyssnar förstående på allt jag säger, äter lite och dessutom levererar de fina runda goda råvaror.
Missförstå mig inte nu. Jag ÄLSKAR våra fyra fyrbenta pälsbeklädda djur också (och Richard med såklart) men idag har de gått mig på nerverna (de fyrbenta alltså). Till att börja med skulle jag på förmiddagen iväg med Ebba och Gertrud till veterinären då de idag skulle få sin första vaccination. Vi har inte hunnit skaffa någon bra transportbur än så därför fick de åka i samma fina papperskartong som Richard hämtade dem i, för det gick ju så bra då. Problemet var bara att de var väldigt mycket piggare idag än vad de var när Richard hämtade dem. Förutom att de krafsade och höll på att ta sig ut ur kartongen så började det halvvägs till Kungsbacka lukta kattskit i bilen. Typiskt!
De höll sig i alla fall kvar i lådan hela bilresan men väl framme hos veterinären hann jag precis in i väntrummet innan lille Gertrud på något vänster lyckades kravla sig ur lådan och precis efter kom också lilla Ebba. Fulla av skit och pigga som bara den! Typiskt igen! Jag fick fångat in dem och vi fick ett rum snabbt där jag kunde tvätta av dem det värsta. Veterinären kom in och gav sprutorna, vilket gick jättebra, men att sedan få i dem i lådan igen var ju bara lögn. Så fort jag stängt igen vek de undan hörnet på kartongen och hoppade ut. Veterinären skrattade bara och frågade om jag villa låna lite tejp. Det tog jag tacksamt emot. I med katterna i lådan och snabbt satte jag tejp kors och tvärs över hela lådan. Phu tänkte jag. Det höll väl ungefär i tio minuter. Precis innan jag skulle svänga på motorvägen slank först Gertrud ut och strax därefter kom Ebba med och jag hade nu två vilda skitiga katter lösa i bilen. Som tur var kunde jag stanna till vid återvinningsstationen och som tur var hade jag med mig Isas och Meyas gigantiska canvasbur, som jag efter mycket om och men lyckades få upp (den är ganska stor alltså). I med katterna i den och just då struntade jag blankt i om de klöste sönder den, så länge de höll sig kvar där!
Väl hemma igen hann jag knappt in med dem innanför dörren innan lille Ebba la en stor diarré precis bredvid lådan. Suck! Bara att torka upp.
Katterna somnade gott och jag tog med Isa och Meya på en långpromenad i det fina vädret. Allt var frid och fröjd tills jag såg att Isa rullade sig i någonting och Meya strax därefter. Gick fram och kollade var det var. Kadaver. Urk. Vi fortsatte promenaden och lagom tills dess att vi blivit vänner igen hoppade både Isa och Meya i en pöl med gödselvatten. Suck.
När vi kom hem igen gick jag ner och kollade till katterna och givetvis hade någon av dem (troligtvis Ebba) bajat bredvid lådan igen. Diarré. Fram med torkgrejer...igen. Jag ringde Richard som på sin rast fick gå till apoteket och köpa någonslags pasta som ska vara bra mot dåliga magar på katter och nu ikväll har jag kokat ris och kyckling som de ska få ett par dagar för att se om det inte blir bättre. Vi hoppas på det.
Eftersom det nu var så fint väder tog jag med hundarna på en liten skogspromenad och de skötte sig så bra men när vi var typ 20 meter från hemma fick de syn på ett rådjur som de såklart var tvungna att springa efter. Inte långt men ändå. Dumma hundar!
Nu sover katterna på sin nya favoritplats och hundarna och jag har tränat lite apportering...och det var väl tur det för det gick sååååå bra. Två linjetag och ett sök. Som sagt så älskar jag mina fyrbenta och vi är bästa vänner men ibland är de lite jobbiga:-P Nu är det matdags!
