Det lilla räknas det med!

Då har ytterligare en helg passerat. Och jag har varit ledig...igen. Helt otroligt...shit, vad dåligt med OB det blir vid nästa lön. Nåväl. Pengar är inte allt (försöka intala sig själv om det går ju:-P)

Det har gått tre dagar sedan Meya och jag träffade Johanna på Kungliga hundar för första gången och jag måste säga att det känns som att Meya redan nu gjort en del små framsteg. Om än pyttesmå så räknas de för oss! Det vi främst märker av är att hon är lugnare, mer trygg och kan slappna av bättre inomhus och det beror antagligen på att vi blivit tydligare om vad som gäller och att faktiskt också Isa blivit lite lugnare sedan Richard tagit på sig ansvaret för hennes "aktiviteter". Han går in för det till 110 % och det är helt underbart. De har spårat, letat nycklar, gjort upplet och en massa annat skoj och det märks faktiskt på henne med att hon är mer nöjd.   

Här hemma har vi har satt upp en grind emellan kök och hall/vardagsrum så Meya inte kan svansa efter mig eller Richard hela tiden utan ligger kvar och sover gott. Hon måste alltså lära sig att koppla av, och jag måste lära mig att Meya inte behöver vara med hela tiden och att hon faktiskt måste vila ibland. Meya ska också lära sig att vänta på sin tur. Isa får nu göra saker och ting först, som att gå ut genom dörren, komma in, få mat mm och tro det eller ej men Meya verkar ta det med ro. Det är nästan som att hon pustar ut och säger "okej, det är lugnt, jag vet att jag måste vänta" Utomhus är det fortfarande lite svårt men vi kämpar på med det med.

Sover gott!

Vad har vi pysslat med nu de här dagarna då? Jo i fredags jobbade jag dag och när jag kom hem tog Meya och jag en liten promenad i mörkret och tränade lite på "bakomkommando" som vi fick i läxa. När vi kom hem igen blev det godisruta och bentuggande. En inte så aktiv dag.

I lördags gick jag upp ganska tidigt och la ett spår på ca 300 meter. Medan spåret la till sig tog vi en lugn och härlig koppelpromenad på 9 km och när vi kom tillbaka var det dags att spåra. Det gick superbra, sedan fick hundarna springa av sig lite ute på ängen innan vi gick in. På kvällen var jag och Richard iväg på varsitt håll och hundarna var ensamma.

Igår började Isa, Meya och jag med en 9-kilometersrunda i koppel. Eftersom Richard var ute och behövde lite luft (tyckte jag:-) så gick vi upp i skogen en liten sväng innan jag och Meya åkte ner till Frillesås där vi mötte upp Cissi med Selina och Mick för en liten promenad och träning. Meya skötte sig helt superbt. Inte ett ljud en enda gång, inte ens när vi hoppade ur bilen!

Idag har vi promenerat tillsammans med Anita och hennes fina schäferblandning Sanni. Det gick väl ändå ganska bra, trots att Meya gav henne några rejäla utskällningar ett par ggr. Även om Meya gick tillbaka lite till sitt "gamla jag" så kände och mig ändå trygg och det kan jag tacka både Anita och Sanni för. Sanni är en superstabil hund och Anita är supercool och tycker inte att Meyas små agg är så mycket att bry sig om. Jag fick många gånger chansen att "belöna" när Meya tittade på Sanni och sedan visade lugnande signaler eller gick iväg istället för att skälla och gapa som hon gjorde förr och det kändes jättebra. Bara den grejen att kunna bryta när man märker att det blir lite "stelt" känns helt fantastiskt!

Detta kändes som ett lite rörigt inlägg men jag var bara tvungen att skriva av mig lite:-P Man kan väl säga som så att vi fokuserar på att få Meya till en mindre stressad hund med hjälp av tydlighet, lugna aktiviteter såsom spår, koppelpromenader, cykelturer i trav, godisletande mm. Vi har lagt undan bollar och andra saker som hon verkligen går igång på och vi ska också ta det lite lugnt med jaktträning och agility ett tag. Förhoppningsvis blir det lättare att då kontrollera henne i vardagen och i hundmöten mm. Asch nu ger jag upp med denna lilla uppdatering och ska försöka knåpa ihop någonting imorgon bitti om själva hundmötesträningen i sig för nu måste jag sticka till jobbet!