Skogens guld vad det ja. Eller inte. Svamparna som jag i förrgår blev så glad över att jag hittat visade sig vara en ren bluff. Narrkantareller - inga matsvampar. Hmpf! Jaja, Isa, Meya, Richard och jag fick i alla fall en mysig förmiddag i skogskanten, och vi hittade ju faktiskt också några små stackars trattisar. Fick också möte av två älgjägare - en glad och en butter. Personligen så tycker jag att vi skötte oss helt ypperligt den timmen vi strosade runt (ur älgjaktssynvinkel). Vi höll oss alldeles i vägkanten, var tysta och lugna och hade båda hundarna kopplade hela tiden:-)
På vägen hem igen tog vi rundan runt kyrkan och jag tror att cykelturen slutade på omkring 1,2 mil. Efter att ha varit ute i nästan tre timmar tänker ni kanske att en gamling som Isa skulle vara jättetrött vid hemkomsten. Men icke. Pigg som en lärka sprang hon raka vägen mot min bil, vilken katterna låg under och hade säkert mer än gärna lekt med dem en stund om inte vi tvingat henne att hänga med in:-P (Hundarna får inte vara ensamma ute nu eftersom det springer omkring en hel del jakthundar här). Richard och jag käkade lunch och läste svampböcker innan jag körde iväg till jobbet. Kvällen på jobbet gick fort även denna kväll...väldigt fort. Var väl hemma vid 22, tog en chokladbit till kvällsmat och gick och la mig.
Vaknade tidigt idag, stel och svullen som en jag vet inte vad i kroppen men ska strax försöka lea upp mig och ta en sväng med hundarna. Tror att motion och rörelse i lagom mängd är bästa medicinen mot stela leder...(och sol såklart:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar