Känslomässig berg-och-dalbana...
Helgen som gått kan minst sagt beskrivas som en
känslomässig berg-och-dalbana. Gråt och förtvivlan om vart annat. Anledningen
till detta är att jag kommit till insikt hur jävla jobbigt det är att inte
kunna lita på sin hund till 100 %. Meya, min Meya som jag älskar över allt
annat är en helt fantastisk hund på alla sätt och vis kan ibland bli ett sånt monster (i mina ögon i alla fall) i möten med andra hundar. En del hundar går jättebra och en del hundar går inte alls. Jag kräver inte på något vis att hon ska leka och busa eller tycka om alla hundar heller men jag skulle önska av hela mitt hjärta att hon kan lära sig att hantera den stress som uppstår vid ett möte på ett bättre sätt än vad hon gör nu om till exempel en lös hund skulle råka komma fram till oss på en promenad eftersom det är väldigt enerverande för mig att hela tiden vara på pass och det känner så klart hon av också. En ond cirkel.
|
<3 |
Vi har kommit en lång bit på väg men har en lång bit kvar att vandra och ibland känns det bara helt hopplöst. Det är säkerligen många faktorer som spelar in till varför hon gör som hon gör. Isa, som inte är en speciellt lugn hund, hissincidenten (då vi blev påflugna av två hundar i en hiss), min stress och oro om vad som skulle kunna hända i ett möte, mitt sätt att agera mm. Ett tag i helgen var jag i alla fall helt på det klara med att Meya kanske skulle få det bättre i ett nytt lugnt och fridfullt hem, som ensam hund hos en trygg och bra ledare.
Men efter mer gråt, diskussioner med Richard, diskussioner med min underbara vänner (ni vet vilka ni är<3) så har jag och Richard kommit fram till att vi är beredda att ge 110 % för att försöka få det att fungera och fan vad vi ska kämpa! Richard har lovat att ta extra hand om och aktivera Isa under ett tag nu för att jag ska kunna fokusera på Meya till 100 %. Idag ska Meya och jag dessutom träffa en "problemhundskonsult" och hoppas på att få lite tips på hur vi ska jobba vidare.
Ni som har tips eller erfarenheter (bra och dåliga) på det här med hundmöten och stress mm får gärna dela med er!
Jag vill återigen tacka mina fina vänner som stöttat mig via telefon, Facebook och SMS<3 Guld värt!
För min del fungerade det bra med skvallerträning, men min hund var inte speciellt stressad utan det handlade mer om hans brist på social kompetens. På stressade/nervösa/osäkra hundar har jag förstått att BAT brukar kunna vara en bra lösning!
SvaraRaderaTråkigt att höra :( Vi har det ju ganska likt med vår lille skit här också. Inte roligt men det är ju bara att kämpa på. Bra att ni hittat nån att få hjälp av.
SvaraRaderaKram