Nytt hopp!

Sent igår kväll åkte Meya med en kille hem på prov. Det var kärlek vid första ögonkastet från de bådas sida kan man väl säga. Låt oss nu hoppas att det kommer funka i hans vardag och att Meya kan anpassa sig där. Kanske funkar det inte alls, kanske funkar det toppen. Vi hoppas på det bästa. Han ska som sagt ha henne på prov en tid och vi vågar inte ropa hej än. Meya är ju Meya liksom och det MÅSTE bli bra för henne.  

Så man kan väl säga att det är lite tomt och det var grymt märkligt att vakna utan henne vid min sida. Konstigt. Jättekonstigt...

Nu har vi i alla fall precis hämtat Isa och ska gå en promenad! 

(Lovar att komma med en uppdatering om hur det går för Meya i eftermiddag!)