Meya har nu fått ro...

I torsdags fick Meya lugnt och stilla somna in. Vi försökte in i det sista hitta en lösning men hennes stress tog överhand. Vi hoppas innerligt att hon nu funnit ro och springer hon på de evigt gröna ängarna med sin tennisboll i munnen och tar ett och annat dopp i något gyttjedike någonstans. Fina, underbara älskade Meya<3

Saknaden efter henne går inte att beskriva med ord och dagarna sedan i torsdags har varit de tuffaste på väldigt länge. Överallt väcks fina minnen till liv och tårarna börjar rinna igen....och igen. Vi kommer alltid att minnas Meya som en helt fantastisk hund, vän och familjemedlem. En hund utöver det vanliga, det är ett som är säkert!

Stort tack till alla er som har stöttat oss de senaste dagarna, ni vet vilka ni är<3
Stor kram från Richard och mig! 
  

Måtte klon läka som den ska...

God middag kära ni!
Idag klockan 14:00 ska Meya på återbesök hos veterinären...och jag ska inte följa med. Konstig känsla men det ska nog inte vara några problem för jag litar till 110 % och lite därtill på hennes "nya matte". Klon ser redan mycket bättre ut och vi hoppas att veterinären tycker likadant!

Hoppas på att bli trattlös snart!

Annars har Isa och jag varit ute på en lite kortare runda än vanligt på förmiddagen där vi fick chansen att på håll följa en jakthund i arbete. Från noggrant spårande till att hitta haren för att sedan driva den mot jägaren. Häftigt alltså! Isa var mäkta avundsjuk om man säger så och hade säkerligen också sprungit efter:-P

När jag kom hem från promenaden hade Richard kommit hem efter gårdagens personalfest och på köksbordet stod en jättefin bukett med rosor. Jag har liiiiiite svårt för det här med alla hjärtans dag, (tycker egentligen det är en överreklamerad kommersiell skitdag) men blommor är ju alltid fint, vare sig det är alla hjärtans dag eller inte<3

Det går också framåt med vår nya äta-mindre-kött-livsstil. Bananpannkaka, potatisomelett och fisk är vad vi smaskat i oss de senaste dagarna! Nu ska jag iväg till jobbet!
Kram på er alla!

På banan igen...typ...

Då är det väl på tiden med en liten uppdatering här ifrån Lilla Harestorp efter ett alldeles för långt uppehåll. De senaste veckorna har kantats av två slängar av magsjuka (den senaste nu i helgen) svullna och onda leder, en sjuhelvetes trötthet (och då menar jag "skulle-kunna-sova-i-flera-dygn-trötthet") och dessutom har känslorna kommit ikapp vad det gäller Meyas omplacering, vilket har resulterat i att jag inte känt igen mig själv. Läskigt på något vis. Eller egentligen så har jag accepterat att hon inte kan bo här längre men bakslaget som kom när vi var tvungna att hämta henne igen för några veckor sedan där vi lämnade henne 40 mil bort blev nog lite för mycket för både Richard och mig. Bara tanken på att börja om igen liksom resulterade i en nästintill total Blackout. Men skam den som ger sig och det blev som tur var ett kortvarigt letande...

Nu bor Meya sedan nästan 3 veckor tillbaka hos en alldeles fantastisk tjej i Göteborg och en mer engagerad, snäll och förstående hundägare får man nog leta efter så vi hoppas av hela vårt hjärta att det så småningom blir hennes permanenta hem för jag tror att de nästan är lite förälskade i varandra:-) Meya är fortfarande där på prov. Hon hade nämligen en spricka i sin klo redan när vi lämnade henne och efter en vecka hade sprickan gått upp i klofästet och hon var tvungen att opereras. Efter ytterligare en vecka hade det inte läkt ordentligt, så just nu är det ny antibiotikakur, mer smärtlindring, mer vila och ett nytt veterinärbesök nästa vecka som gäller. Det kommer antagligen ta ett tag tills hon blir helt bra och jag vill inte släppa henne förrän hon är friskförklarad...för allas skull. Så håll nu tummarna!

En av alla gosiga bilder vi fått på Meya<3

Sedan Meya "flyttade" har både Richard och jag märkt en stor skillnad på Isa. Vi kan knappt tro att det är samma hund! Hon är så go och glad, kommer på inkallning (om det inte springer ut en hare mitt framför henne vill säga:-P), är så rolig att träna med och denna markanta skillnad gör ändå att beslutet om att inte ha kvar Meya känns rätt. Vi har dessutom också bestämt oss för att inte skaffa någon ny hund på ett tag. För även om vi så gärna skulle vilja ha en så trivs Isa bäst ensam, det märks inte minst när Juno (vår lilla fostervalp) är här. Isa är visserligen jättesnäll mot henne men hon är ju inte överförtjust direkt. Rädslan att det blir "fel" igen kommer dessutom alltid att finnas där och den här resan vill vi inte för allt i världen göra om...så nej, ny hund blir det inte än på ett tag!


Glaaaaad hund!

I år är det Isa och jag (och Richard såklart:-P). Vi är anmälda till handlingkurs på Kungliga Hundar, mitt schema är lagt efter vårens och sommarens agilitytävlingar, vi har tillsammans med Linda och Eric bokat hotell i Kalmar där det i juli är dags för GULD-agility och som grädde på moset ska vi också i år göra debut på en officiell rallylydnadstävling. Närmare bestämt den 21 april! Vi har inga direkta mål med varken agilityn eller rallyn men det hade ju varit så coolt att ta en sista pinne i agilityklass två och starta i trean:-P

Annars så lever livet här vidare. Hönsen mår bra och just nu planerar vi för ett nytt hönshus med plats för fler:-) Katterna mår också bra och i förrgår åt Ebba upp en halv Port Salut som Richard glömt framme på köksbordet...vardagslyx på Ebbas vis...typ...

Nu blir det OS och soffhäng för hela slanten och vi hörs snart igen!