God morgon!

God morgon. Ledig lördag idag. Ska ut med hundarna (inklusive mammas och pappas lille trasselsudd som varit här i natt) och sedan ska vi måla fönster. Eftersom vi var tvungna att spackla igen hålen där den gamla fula fönsterbrädan suttit kunde vi tyvärr inte måla igår så istället ställde vi iordning sängen, dammade, torkade golvet och försökte kolla lite på nätet efter en passande tapet till vardagsrummet som blir nästa rum att fixa iordning. Inte lätt alltså!




 

Farväl och fönsterfix!

Idag har vi tagit farväl av vår lilla Mille Fleurhöna Hannah som den sista tiden blev allt mer halt på ena benet och sedan i förrgår stöttade hon inte alls på det. Antagligen var det ett medfött obotligt virus som gjorde att benet blev sämre och sämre, så vi bestämde i samråd med Anita att låta henne få komma till hönshimlen<3 Konstigt att man kan fästa sig så vid en liten höna alltså...

Hannah<3

Nu håller vi på med fortsatt renovering av sovrummet och idag är det fönsterfix som står på schemat. Richard slipar och jag håller i dammsugaren. Tanken är sedan att det ska bli vitt och fint och att det sedan också ska upp en ny fin vit fönsterbräda.  

I slipartagen

Close up:-P

Smakprov på nya rummet=)

Bara för dig Elin: här kommer ett litet smakprov på hur tapetseringen fortgick igår gick när du och din vildning till jycke åkt hem...Fler bilder kommer såsmåningom men nu blir det hundpromenad i det fina vädret=)

Före...

...under


...och efter=)

 

Hallå hej...

Hej hej hallå bloggen. Haft lite uppehåll med skrivandet ett tag och det beror på att vi haft fullt upp med diverse husfix, djurfix, bilfix mm. Just nu håller vi på att måla om sovrummet och det kommer bli såååå fint (förhoppningsvis). Dörrarna ska bli vita, väggarna ska bli vita, fondväggen ska tapetserats om, fönstret ska bli vitt och en fönsterbräda ska upp! På återseende snart och då lovar jag också lägga upp en bild på vårt nyrenoverade kontor som blev klart igår:-)

Fredag...

Bästa utsikten=)


Bye bye:-P

Idag har vart en sån där seg dag man kan ha ibland, men efter tre kvällar och två nätter på jobbet känns det faktiskt skönt att ta det lite lungt. Speciellt eftersom jag ska jobba lördag, söndag och måndag med. Richard, hundarna och jag har varit i skogen lite drygt en timme och efter det satte vi igång ordentligt med renoveringen av arbetsrummet och grundmålningen är nu gjord:-) Den fula furuväggen är numera vit, men ska målas en gång till innan bild kommer. Nu lägger vi ner för idag och ska njuta av tacos, Per Morbergvin och idol sen fotboll:-)

Mer funderingar på mina fyrbentas beteende...

Ja då sitter jag här och funderar igen på mina hundars beteende och agerande i olika situationer över en kopp kaffe och en chokladbit. Ni som följer min blogg vet att Meya har "problem" med andra hundar och att vi tillsammans och med hjälp utifrån försöker hitta ett sätt att hantera olika situationer som uppstår där Meya blir  utåtagerande. Eftersom jag nu bestämt mig för att i alla fall försöka bena ut varför det är som det är (förutom då att det säkert har med arv och gener att göra) så tänkte jag berätta lite om vad som hänt de senaste två dagarna och om någon har tips och idéer på hur jag ska agera tas det mer än tacksamt emot.

Vi har ju haft Juno (min kompis lilla valp på 12 veckor) hemma ett par dagar nu. När Meya och hon får leka själva går allt hur fint som helst. Meya är väldigt försiktig med den lille och de har verkligen superkul, men så fort Isa kommer nära så blir Meya stel, lyfter svansen, börjar morra och går oftast därifrån, som att hon känner sig hotad av Isa.

Om Juno däremot skulle gå fram till Isa av någon anledning (som inte är så intresserad av det här med lek) så går allting ganska bra men så fort Isa gör ifrån sig minsta lilla "morr" för att säga till Juno, så reagerar Meya starkt. Hon blir stel, lyfter svansen, gör sig stor och går fram till Isa och försöker göra sig stor. Detta händer även om Meya är på ganska långt avstånd. Nu har de inte rykt ihop ordentligt på länge men de kan bli riktigt sura på varandra.

I förrgår hade jag Isa och Juno i köket och Meya var i hallen. Alla hundarna låg och sov men när Juno vaknade gick hon fram till Isa och Isa morrade lite för att säga till henne att gå därifrån. Meya reagerade direkt. Gjorde sig stor, lyfte svansen, blev stel och började morra riktigt argt och ordentligt. Det är precis som att Meya reagerar på Isas "tillsägelsemorr".

Så här brukar det vara om nu Meya skulle leka med en annan hund. Oftast är inte Isa så intresserad utan håller sig på sin kant, men skulle Isa komma nära så blir Meya som en helt annan hund. Hon blir förbannad rent ut sagt. Vad tror ni det beror på och framför allt hur ska jag agera? Vi har pratat mycket om att det kanske kan bero på att de har bråkat en del och att Meya känner ett obehag och har "dåliga" erfarenheter av Isas morr, men som sagt hur ska man agera?

Ska man bryta "barskt" eller försöka locka bort den ena eller andra hundan innan det smäller? Isa och Meya bråkade ganska mycket ett tag när Meya började närma sig 9 månader, det var som att Meya sa emot Isa när hon sa till henne att lägga av istället för att lägga ner och då var det ingen som riktigt gav sig. Det blev aldrig något blodvite men de slogs då och då, men sedan kunde det gå långa perioder där de inte slogs/bråkade alls. Detta pågick väl ungefär ett år och nu bråkar de i princip aldrig om det inte är någonting extra ordinärt, som just vid lek med andra hundar eller om de varit ifrån varandra ett tag så blir det lite stelt när den ena eller andra kommer hem.

Är det någon mer som har det så här? Två tikar som inte riktigt kommer överens/tycker om varandra? Hur har ni gjort? Går det över med tiden? Skulle vara kul och nyttigt för både mig och Richard att veta hur vi ska agera?  
Kram på er!

Klaaaar!

Nu verandan klar;-) Ser lite konstigt ut med färgerna kanske eftersom den gamla delen är oljad men vi är jättenöjda;-) Så gött att ha ett riktigt tak över ytterdörren och trappan! Nu ska jag sova en stund eftersom det vankats nattjobb!

"Vägg", valppassning och vitmålning...

Då så. En snabb liten förmiddagsuppdatering från Lilla Harestorp:

• Byggandet av verandan fortsätter och de sätter just nu upp en liten "vägg" för att skydda mot den värsta blåsten och det värsta regnet.  
• Elin har varit här och lämnat vår "fostervalp" Juno, och hon ska vara här imorgon kväll. Vi har promenerat en liten sväng i skogen och nu hoppas jag att hon somnar.
• Jag ska så fort jag druckit upp kaffet, ätit upp "lunchen" (beståendes av tre chokladbitar och lite yoghurt) och slängt in tvätten i torktumlaren börja med "make overn" av vårt arbetsrum/rummet-där-vi-lägger-allt-vi-inte-vet-var-vi-ska-göra-av.

Tak!

Richard och Peter har jobbat på bra i öregnet idag och taket över trappan är på plats. Imorgon blir det förhoppningsvis helt klart! (Tänk att jag har världens bästa sambo och världens bästa svärfar som fixar och donar medan jag pysslar med annat. Som till exempel promenera i skogen med hundarna, laga mat, baka scones, städa, tvätta och jobba;-) Låter precis som att jag är världens hemmafru men det är jag inte egentligen! Jag tränar på att kontrollera mitt kontrollbehov och har överlåtit hela verandabyggnadskonstruktionen åt Peter och Richard och då måste jag ju pyssla med annat för att inte lägga mig i;-)

Nu är jag i alla fall hemma från jobbet och sitter i soffan tillsammans med Meya och kollar på jaktlust;-)

Lättnad...

Kajsa

Meya

Igår bestämde jag mig för att kontakta Meyas helsysters ägare för att höra lite hur Meyas syster (Kajsa) är till sättet. När jag läste den beskrivning av Kajsa som hon skickat via Facebook gick en rysning genom kroppen och tårarna var nära helt ärligt. Den hunden hon beskrev kunde lika gärna vara Meya. Meya i minsta detalj. Sättet att agera mot andra hundar, sättet att "leka", det här med att hela tiden svansa efter och mycket mycket mer. Ja, allt egentligen. Efter att jag läst det meddelandet om och om igen kände jag en stor lättnad. Nu känns det som att vi fått svar på lite av varför Meya beter sig som hon gör mot andra hundar. Såklart är det mycket mer än arv och gener som spelar in men det kanske inte beror helt på mig!? Som jag funderat och grämt mig över varför det blivit som det blivit, må ni tro!

Har hon inte mått bra? Har jag brustit i mitt så kallade "ledarskap"? Har hon fått umgås för lite med andra hundar? Har det hänt henne någonting? Har Isa påverkat henne allt för mycket? Har hon fått för lite stimulans? För mycket stimulans? När det känns som man gjort allt för att ens hund ska vara glad och må bra och det ändå är någonting som inte "känns rätt" är det inte lätt. Men nu. Nu känns det som att jag liksom kan "acceptera" bättre att det är som det är och jag är ännu mer peppad till att jobba vidare för att det ska fungera så bra som möjligt! Meya är och kanske alltid förblir en "bitch" som inte vill umgås med vem som helst och det kanske bara är sån hon är! Och jag lovar. Bitch eller inte. Både Richard och jag ÄLSKAR henne så innerligt för den underbara glada ivriga tillgivna hund hon är<3  

Vi har dessutom bestämt att vi någon dag ska träffa Kajsa och hennes matte på riktigt och jag måste säga att jag längtar till den dagen!

Nu blir det en skogspromenad i regnet!  

Mera renovering...

Hej och hå vad det byggs. Förutom att verandan börjar ta form så har grabbarna Leuchovius under kvällen när mörkret föll på bytt ut den inte så stabila pappskivan till vägg vid källartrappen:-) Själv har jag spenderat eftermiddagen/kvällen på jobbet och vad ska man säga...phu...:-P Nu ska vi snart sova och tar nya tag imorgon! God natt!

Stabilt:-P

Inspirationen flödar...

God morgon! Här på Lilla Harestorpsvägen flödar inspirationen på alla håll och kanter. Förutom att verandabyggandet är igång (Richard och Peter fixar det) så har vi efter en tid då vi mest fixat och donat utomhus äntligen satt igång med förvandlingen inomhus och vi är så inspirerade att vi inte vet vart vi ska börja!? Det blir inga stora förändringar med tanke på budgeten och att vi måste byta tak såsmåningom men innan vintern är slut ska vi fixa:

• Vardagsrummet: måla väggar och tapetsera en fondvägg, sätta upp fönsterbrädor, byta gardinstänger och måla om matsalsmöblerna. (helst vill jag ha e ny soffa med men det tror jag inte att vår budget klarar av)
• Sovrummet: måla väggar och tapetsera en fondvägg (älskar fondväggar:-), måla fönsterkarmen, måla sovrumsdörrarna vita, byta fönsterbrädorna
• Arbetsrummet: måla väggarna, måla fönsterkarmarna, måla dörren, sätta upp en fönsterbräda

Som sagt inga stora förändringar men lite färg kan göra så mycket alltså! Det kanske inte kommer bli så mycket denna veckan eftersom jag jobbar sjukt mycket men man vet aldrig:-P Surfade dessutom omkring lite på www.styleroom.com igår och jag säger bara herregud. Vänta ni bara: Vårt hus ska såsmåningom bli vitt! http://www.styleroom.se/album/39290, http://www.styleroom.se/album/20813, http://www.styleroom.se/album/27181

Det gamla verandataket

Det som hanns med igår

Här händer det grejer:-)

I fredags innan jobbet promenerade Meya och jag med Cissi och hennes fina hundar. Det gick väl inte direkt så bra som det brukar. Halvvägs in i promenaden blev det slagsmål över någon doft invid en gran. Nu i efterhand känns det ganska dumt att jag ens hängde med eftersom Meya löper och jag vet att hon blir mer sur, rabiat och vaktig än vanligt mot allt och alla då. Även här hemma mot Isa. Nåväl, nu ska vi nog hålla oss på vår kant tills dess att löpen är över. Hormonstinna tonåringar är inte det lättaste!

Inte lätt att vara löptik!

Igår vaknade vi tidigt hela familjen, åt frukost, åkte till Halmstad Hundarena där Isa och jag startade agility- och hoppklass 2 och diskade oss i båda loppen. Vi gick en promenad i Halmstad, åkte till Mc Donalds, åkte till JULA och köpte målargrejer och lite annat smått och gott, åkte till RUSTA och köpte färg (nu jäklar ska här målas väggar, dörrar och möbler!), åkte hem från Halmstad, gick ett spår med vardera hund och efter Meya hängde jag som en vante i spåret. Vi fikade på goda kakor, Richard satte upp en lampa i gästrummet, jag målade två dörrar från bruna till vita, vi käkade pannkakor, satte upp de målade dörrarna igen och kollade sedan på ett avsnitt av Blacklist.

Frukostkaos:-P

Så jäkla goda!

Idag vaknade jag vid halv nio efter att ha sovit non-stop i 10 timmar (!). Gick ut lite med hundarna och till min stora glädje hörde jag ett "kuckeliku" från hönshuset för fösta gången. Dexter har idag gått från lillpojke till man:-) Hihi. Nu har Richard och jag käkat frukost. Jag ska ut med hundarna på långpromenad och Richard ska in till Kungsbacka och hämta Peter (Richards pappa) som ska hjälpa oss att bygga en veranda. Äntligen! Här händer grejer på både ut- och insida av huset just nu:-) Före och efterbild på verandan kommer såklart när den är färdig!

Ha en go söndag allihopa!    

God morgon!

Natten har varit lugn och hundarna har sovit gott (i sängen alla tre). Jag har sovit desto sämre och tror att klockan var närmare 03 när jag kikade sista gången. Så kan det vara ibland. Vi har precis varit ute en sväng i skogen, så förhoppningsvis somnar Juno en stund så jag också kan sova lite till. Ska in till Göteborg i dag för att träffa Johanna på Kungliga Hundar klockan 13...så sova lite till!

Phu...

Juno sover. För övrigt så har hon idag kissat på sig av glädje två gånger (en gång när Richard kom hem och en gång när hon lyckades smita ut från köket och ge Meya en puss), sovit med Meya på soffan, busat med Meya på gräsmattan, busat med Meya på åkern här utanför, lekt "kom-och-ta-mig" med en bajspåse, spanat in hönsen och vägrat gå därifrån, ätit hönsskit, gnagt på stolsben, gnagt på bord, hoppat upp på en köksstol och vidare upp på köksbordet, åkt kana ner mellan soffan och soffbordet, blivit passad ett par timmar av min snälla syster under tiden jag var ute och gick med de stora, gnagt på datasladden, vält en krukväxt, försökt äta upp Isas matskål, malt ner delar av dörrmattan "BORRIS", blivit utfräst av katten Ebba och lite därtill:-) Valptiden är en spännande tid:-)
Nu sover Juno som sagt äntligen och jag och Richard sitter och fikar. Meya och jag har spårat och Richard ska strax ut i mörkret med Isa och också gå ett spår:-)

Spännande små djur:-)



Vilka söta öron:-)


Söt så man dör<3

Meya och Juno - vad är det som gör det?

Åh, har precis varit ute en sväng med alla hundarna och det är så underbart att de kommer så bra överens men jag kan inte sluta tänka på vad det är som gör det? Att Meya kan älska och vara hur go som helst mot en del hundar och fullkomligt rata andra. Det sociala samspelet hundar emellan är så intressant men går mig också fullkomligt på nerverna! Som Meya och Juno. Meya är så snäll och försiktig mot Juno och älskar att leka med henne, vilket känns bra eftersom vi umgås en del. Men varför? Det är samma sak med Celina, Mick och Tova, fungerar hur bra som helst! Jag vet såklart att det är mycket som spelar in och alla hundar kan inte älska/tycka om varandra men ibland skulle jag bara vilja veta hur Meya tänker. Blir antagligen omöjligt eller? Nåväl. Idag njuter vi av lilla Junos sällskap. Hon ligger just nu och sover tillsammans med Isa och Richard och jag tror att jag ska passa på att gå ut och lägga ett litet spår.

                  

Juno har anlänt...

God morgon!
Då har Elin varit här och lämnat Juno som ska vara här till imorgon eftermiddag eftersom Elin själv går i skolan. Meya och Isa är väldigt snälla mot den lille godingen (läs huliganen) men eftersom Isa löper och är allmänt sexuellt frustrerad och vänder baken till allt som rör sig och Meya kan vara lite "sur" inomhus så håller vi dem separerade inne i den mån det går. Dessutom tänkte jag att Juno skulle sova en liten stund under tiden som jag käkar frukost. Haha. Juno verkar ha en annan tanke och har nu, efter det att jag plockat bort trasmattorna (som hon började tugga på) gett sig på "BORRIS", vår billiga inte så snygga IKEA-dörrmatta, vilket egentligen är helt okej för mig. Biter hon sönder den får vi ju en anledning att skaffa en ny:-P Nu inväntar jag att min kära sambo ska komma hem från nattjobb, alltid mysigt att prata lite på morgonen och när han lagt sig tror jag att det blir en liten kort skogspromenad med alla tre:-)    

...och mattan smakar bra?:-P

Spår.

I morse fick jag upp min vanligtvis sjusovande sambo i tid och vi tog med hundar och spårgrejer och åkte till mina hemtrakter i Frillesås (vid kyrkan) och la ett personspår (på äng) på ca 600 meter. Under tiden som spåret låg till sig så åkte vi till min mormors grav och tände ljus. Idag skulle hon nämligen fyllt 95 år. Min älskade mormor som betytt så otroligt mycket för mig och som jag tänker på och saknar varje dag.

<3

När det var dags att spåra fick Meya gå först för att undvika den stress hon bygger upp när hon får vänta vid utomhusaktiviteter. Och som hon spårade. Lite speedat tempo kanske men inget slarv. Stort plus på det! Isa och Richard fick gå samma spår - ja, jag vet. Latmannafasoner. Men eftersom det är för aktiverings skull så varför inte? Hon tuffade också på som att hon inte gjort något annat! Grymt kul det där med spår=)


Spårhunden Meya

Spårhunden Isa 

Hundarna fick sedan springa av sig lite innan vi for in till Frillesås City för lite miljö/hundmötesträning. Så mycket av hundmötesträningen blev det dock inte så mycket av. 1 timmes promenad och inte en hund syntes till. Typiskt! Men det blev i alla fall en trevlig tur. Hoppas på bättre lycka med hundmötena nästa gång:-P Vi åkte hem igen och käkade lunch. Jag stack till jobbet där kvällen har varit så bra så. Lugnt och skönt men nu är det bäst att hoppa i bingen för imorgon klockan 06:15 kommer Elin och lämnar lille Juno:-)

Det lilla räknas det med!

Då har ytterligare en helg passerat. Och jag har varit ledig...igen. Helt otroligt...shit, vad dåligt med OB det blir vid nästa lön. Nåväl. Pengar är inte allt (försöka intala sig själv om det går ju:-P)

Det har gått tre dagar sedan Meya och jag träffade Johanna på Kungliga hundar för första gången och jag måste säga att det känns som att Meya redan nu gjort en del små framsteg. Om än pyttesmå så räknas de för oss! Det vi främst märker av är att hon är lugnare, mer trygg och kan slappna av bättre inomhus och det beror antagligen på att vi blivit tydligare om vad som gäller och att faktiskt också Isa blivit lite lugnare sedan Richard tagit på sig ansvaret för hennes "aktiviteter". Han går in för det till 110 % och det är helt underbart. De har spårat, letat nycklar, gjort upplet och en massa annat skoj och det märks faktiskt på henne med att hon är mer nöjd.   

Här hemma har vi har satt upp en grind emellan kök och hall/vardagsrum så Meya inte kan svansa efter mig eller Richard hela tiden utan ligger kvar och sover gott. Hon måste alltså lära sig att koppla av, och jag måste lära mig att Meya inte behöver vara med hela tiden och att hon faktiskt måste vila ibland. Meya ska också lära sig att vänta på sin tur. Isa får nu göra saker och ting först, som att gå ut genom dörren, komma in, få mat mm och tro det eller ej men Meya verkar ta det med ro. Det är nästan som att hon pustar ut och säger "okej, det är lugnt, jag vet att jag måste vänta" Utomhus är det fortfarande lite svårt men vi kämpar på med det med.

Sover gott!

Vad har vi pysslat med nu de här dagarna då? Jo i fredags jobbade jag dag och när jag kom hem tog Meya och jag en liten promenad i mörkret och tränade lite på "bakomkommando" som vi fick i läxa. När vi kom hem igen blev det godisruta och bentuggande. En inte så aktiv dag.

I lördags gick jag upp ganska tidigt och la ett spår på ca 300 meter. Medan spåret la till sig tog vi en lugn och härlig koppelpromenad på 9 km och när vi kom tillbaka var det dags att spåra. Det gick superbra, sedan fick hundarna springa av sig lite ute på ängen innan vi gick in. På kvällen var jag och Richard iväg på varsitt håll och hundarna var ensamma.

Igår började Isa, Meya och jag med en 9-kilometersrunda i koppel. Eftersom Richard var ute och behövde lite luft (tyckte jag:-) så gick vi upp i skogen en liten sväng innan jag och Meya åkte ner till Frillesås där vi mötte upp Cissi med Selina och Mick för en liten promenad och träning. Meya skötte sig helt superbt. Inte ett ljud en enda gång, inte ens när vi hoppade ur bilen!

Idag har vi promenerat tillsammans med Anita och hennes fina schäferblandning Sanni. Det gick väl ändå ganska bra, trots att Meya gav henne några rejäla utskällningar ett par ggr. Även om Meya gick tillbaka lite till sitt "gamla jag" så kände och mig ändå trygg och det kan jag tacka både Anita och Sanni för. Sanni är en superstabil hund och Anita är supercool och tycker inte att Meyas små agg är så mycket att bry sig om. Jag fick många gånger chansen att "belöna" när Meya tittade på Sanni och sedan visade lugnande signaler eller gick iväg istället för att skälla och gapa som hon gjorde förr och det kändes jättebra. Bara den grejen att kunna bryta när man märker att det blir lite "stelt" känns helt fantastiskt!

Detta kändes som ett lite rörigt inlägg men jag var bara tvungen att skriva av mig lite:-P Man kan väl säga som så att vi fokuserar på att få Meya till en mindre stressad hund med hjälp av tydlighet, lugna aktiviteter såsom spår, koppelpromenader, cykelturer i trav, godisletande mm. Vi har lagt undan bollar och andra saker som hon verkligen går igång på och vi ska också ta det lite lugnt med jaktträning och agility ett tag. Förhoppningsvis blir det lättare att då kontrollera henne i vardagen och i hundmöten mm. Asch nu ger jag upp med denna lilla uppdatering och ska försöka knåpa ihop någonting imorgon bitti om själva hundmötesträningen i sig för nu måste jag sticka till jobbet!