Känslan och farten viktigare än resultatet i sig!

Idag har Isa och jag (och Pi) varit iväg på vår första agilitytävling på ett bra tag (känns det som i alla fall). Vi har haft en välbehövlig paus och som jag skrev i ett tidigare inlägg har vi den senaste månaden mest pysslat med saker som kommit oss för.

Det var i alla fall en inofficiell tävling som hölls på SBK Göteborgsavdelning. Nära och bra och inte så många startande. Helt perfekt liksom! Mitt enda mål för dagen var att hitta känslan och springa på....och jag kan helt ärligt skriva att jag vid starten faktiskt på riktigt kände att resultatet inte skulle spela någon som helst roll. En helt ny upplevelse för mig som är tävlingsmänniska in i benmärgen och som ofta (läs: i princip alltid mer eller mindre) "säkrar" loppen och fegar lite, fast jag kanske inte alltid vill erkänna det själv:-P

Nu är det ju så att om man tävlar i klass tre medium räcker det faktiskt inte att nolla loppen utan man måste (oftast) ha en grym tid också eftersom det finns ganska många duktiga ekipage i vårt avlånga land nu, så varför inte satsa på det?


Tiden på dagens agilitylopp där vi slutade 7:a är mer värt än själva placeringen:-)

Isa och jag kommer med allra största sannolikhet aldrig komma så långt som till SM eller så men det hade varit så kul att få en enda liten SM-pinne...bara en liten fjuttig pinne, vilket med lite tur faktiskt inte är helt omöjligt. Skulle det nu trots allt aldrig inte ens blir någon SM-pinne så vill jag ändå känna att vi verkligen gjort vårt bästa för att försöka så varför inte släppa tanken på att bara göra ett nollat lopp? Det är dessutom är det såååå mycket roligare att tävla när farten finns där! Ett lite luddigt inlägg kanske men summa summarum så är jag grymt nöjd med vår dag...båda loppen!

 

Pi har varit med på tävlingen hela dagen och skött sig lika exemplariskt som hon brukar. Hon har fått träffa en hel del snälla lugna stabila hundar, tittat lite på de som tävlade och däremellan legat i bilen och sovit.

Mina fina flickor<3
Bilden tagen av Johanna Karlsson

Valpen växer!

God morgon!

Förra veckan gick i en rasande fart och det var ju ett helt fantastiskt väder! Både Richard och jag var lediga nästan hela veckan vi fick gjort en hel del här hemma som vi liksom skjutit på en tid...

Bland annat gjorde vi klart det sista på "finstaketet", målade det som var kvar på taket efter renoveringen, fixade taket på ankhuset, hämtade frysboxen hos min moster som stått där och väntat på oss sedan vi köpte huset (den står nu i garaget och där i har vi all djurrelaterat så som märgben, färskfoder, rådjursklövar och blod) också är nätstaketet som går runt trädgården nästan helt klm art! Egentligen är det bara småsaker men det är ju så skönt att beta av liksom!

I torsdags och fredags var jag på första utbildningstillfället (av tre) på utbildningen "Företagande mot Grön Omsorg"...en mycket intressant och bra utbildning som för mig kom helt rätt i tiden, då jag är trött på den enkelspåriga och ganska tråkiga offentliga sjukvård och omsorg som bedrivs i Sverige idag, där det många gånger är pengar och poäng som räknas och där nytänkande med alternativa behandlingsmetoder fortfarande är främmande för alltför många, vilket är så synd! Vad det blir av den här utbildningen får vi se, och jag ska försöka förklara lite mer ingående vid ett annat tillfälle.

Pi fortsätter att vara den fantastiska hund som jag beskrivit henne i tidigare inlägg och växer och utvecklas varje dag. Såklart hon kan vara lite jobbig ibland men hon är ju en hund och alla hennes goda egenskaper överväger verkligen ALLT! Vi fokuserar mycket på inkallning i olika situationer och i olika miljöer det går riktigt bra! Många gånger kommer hon på direkten...och ibland kommer hon inte alls:-P

Vi har träffat en del andra hundar och valpar och när hon hälsar är hon inte pang på, utan kollar in läget först innan hon vågar sig fram. En del hundar är så klart mer läskiga än andra, som till exempel mammas och pappas framfusiga, smått ouppfostrade Bichon Frisè "Billy".

Rebeccas Golden Retrievervalp Edda var också aningen läskig men så länge Edda höll sig lugn (eller rättare sagt så länge vi höll henne lugn:-P) vågade sig Pi fram och ville leka. Vi fick dock hålla dem ganska hårt eftersom Edda verkade se Pi som någon slags ullig bitleksak och man vill ju verkligen inte att Pi ska få några dåliga erfarenheter. Tro det eller ej så skiljer det dessutom typ 3,5 kg på dem, viket är ganska mycket. På fredag ska Pi, Richard och jag på "valplekis" på Hundens Hus i Göteborg och där hoppas vi få tips på hur man ska förhålla sig till det här med att träffa andra hundar.

Edda och Pi

Vi besökte GMBK ett par gånger i helgen då GMBK Grand Prix gick av stapeln. Många hundar och mycket folk och hon skötte sig fint! Vi har även promenerat korta bitar (väldigt korta) på olika offentliga platser och varit inne i en del zooaffärer och så:-)

På GMBK med Elin och Juno

Hon är helt galet godisglad och hungrig hela tiden:-O Det är ju bra att hon är godisglad men ibland blir det nästan för energiskt och därför har både jag och Richard den senaste veckan fokuserat mycket på "doggie-zen", vilket faktiskt börjar ge någon form av resultat. Hon har liksom nästan fattat grejen med att hon inte får någonting så länge hon försöker äta upp hela handen.

Hon sover hela nätterna och kan fortfarande vara ensam korta stunder utan problem vilket känns helt fantastiskt! Ja, hon är en liten stjärnvalp<3

Kom igen då tråkkatt!

Isa och jag har haft en välbehövlig tränings-och tävlingspaus och bara fokuserat på det som kommer oss för. Som till exempel långa promenader och löprundor med inslag av diverse frispår men på lördag sätter vi igång så smått igen med en inofficiell agilitytävling på SBK Göteborg:-)

Skogspromenad med Elin och Juno<3



Nu är trädgården snart HELT inhägnad!

Har länge (typ hela mitt liv) drömt om att ha en trädgård som är helt inhägnad där hundarna kan vara ute hela dagarna (om de vill) utan jag ska att behöva vara orolig att de springer iväg eller framför allt springer ut på vägen. Nu är den drömmen snart sann. I förrgår började vi att stängsla med ett 120 cm högt nätstaket som ska gå i princip hela vägen runt (förutom på framsidan där vi i somras byggde "finstaket")  och jag tror faktiskt att vi blir klara med det i veckan.

Hade det bara varit till för våra hundar hade det säkert räckt med 90 cm men eftersom Juno är här ganska mycket (som till exempel från stillastående hoppar över vår grind i köket) och eftersom vi ganska snart tänker skaffa ett par getter tänkte vi ett steg längre.

Isa kommer säkerligen tycka det blir lite trist att hon inte kommer kunna gå på sina egna promenader, inte kunna gå ner till grannarna och hälsa på och inte kunna spåra efter harar som hon vill...men säkerheten går ändå först! Här kör inte många bilar förbi men när de väl kommer så kör de i en rasande fart...trots vår fina varningsskylt! (grannarna kör dock som tur är väldigt lugnt och stilla)

Det där med lagom?

God morgon!
Häromdagen la jag upp ett litet filmklipp på facebooksidan "Träna hund" på när Pi och jag tränar läggande för andra gången i hennes liv och vi har fått en helt otrolig respons! Jättekul verkligen!

Faktum är att jag själv är lite förvånad över Pis alerthet och pigghet vad det gäller träning över lag...ja, det är jättesvårt att förklara men det är som att man tänker sig att en hund ska vara på ett sätt och så stämmer det liksom inte alls:-O Det är så klart jättekul och positivt, men kan också vara lite farligt eftersom det lätt blir att man, eller i alla fall jag går lite för snabbt framåt.

Jag har dock bestämt mig för att hur pigg och alert och träningsvillig lilla Pi är (oavsett om det gäller agility, lydnad eller något annat) så kommer jag vara otroligt noga med att det inte blir för mycket av det goda och vi ska gå låååångsamt framåt ha kul!

Bara en tanke!
Ha det bra!

12-veckorsvaccination, strandbus och kloklippning

Idag var det dags för 12-veckorsvaccinationen, fastän det är två dagar kvar tills hon är exakt 12 veckor. Hos veterinären började vi med att väga henne och vågen stannade på 4,3 kg:-O OMG vad hon växer! Själva sprutan gick väl ganska bra, hon pep lite men vem sjutton skulle inte göra det? Frågade lite om hennes hull och som jag trodde så skulle hon absolut inte bli rundare!

Efter veterinärbesöket gick vi ner till Vita Sand där de fick busa lite på stranden en stund. Väldigt kul enligt Pi AKA Galenpannan.

Väl hemma igen var det dags för den enligt Pi helt övermegahemska kloklippningen. Hon piper och tjuter som jag vet inte vad alltså (tur vi inte har några nära grannar)! Skam den som ger sig. Jag höll och höll och höll och till slut blev hon faktiskt så lugn att Richard kunde klippa dem helt smärtfritt. Typ:-P 

Alldeles strax kommer Elin (och Juno) som ska passa och Isa ikväll. 

Fick förresten lite post igår med:-)

Snart tre veckor med Pi:-)

Det där med att skaffa valp är alltid spännande och lite pirrigt, speciellt när det blir av en ny ras. Hur gör man? Vad ska man tänka på? Var ska man börja? Hur ska man sätta gränser? Hur mycket mat ska hon ha? Tusen frågor och funderingar! Pi är min fjärde valp och Richards och min gemensamma andra (eller tredje om man räknar med Juno som varit här ganska mycket under sitt första år)...och trots det så är det liksom aldrig samma...och alla individer är ju faktiskt olika...

En stor skillnad mellan Pi och de andra valpar jag haft är dock att hon är så enkel att det är inte sant och allt som vi funderat på innan liksom bara faller på plats! Ni kanske tror jag överdriver men faktum är att jag aldrig i mitt liv kunde tro att det fanns valpar som hon. Hon bara är liksom (förutom vid kloklippning för då är hon ett litet monster), och NU förstår jag de sheltieägare som säger att shelties kommer i sexpack (de märks ju knappt:-P).

Det kanske låter lite tråkigt med en valp som "bara är" men för mig, Richard och Isa passar det som handen i handsken med en sådan individ just nu. Hon far liksom inte runt som en skottspole här inne, hon är lugn och trygg och ganska självständig och framför allt så är hon inte som ett plåster på Isa (så klart har hon sina valpräjs ibland men hon är ju så liten:-)

Till exempel så gick hon helt självmant in i vardagsrummet och la sig redan andra dagen efter att hon flyttat hit, medan Richard och jag satt i köket och åt lunch. Det ni! Och att lämna henne ensam är inga som helst problem, oavsett om Isa är hemma eller inte, vilket känns skönt eftersom det är otroligt viktigt för mig med ensamtid med Isa varje dag<3 (alltså hon har varit helt ensam max en och en halv timme men ändå)

Bara för att hon är lugn och fin inne betyder inte det att hon är en tråkig hund, tvärtom. Så fort vi tar fram en leksak eller godis är hon hur peppad och galen som helst och helt grymt rolig att leka och träna med och hon har allt lite attityd:-) Hon kampar gärna, hämtar gärna bollar och gör vad som helst för en gobit...(vilket syns på henne då hon nog är liiiite för rund om magen:-P) Hon är väldigt framåt hälsar gärna på nya människor och hundar, men är ändå lite försiktig på ett bra sätt. Hon tycker hönsen är asroliga att valla och katterna är roliga att busa med. Hon har börjat fatta att hon heter Pi och om hon kommer  för det mesta när vi ropar det får hon godis eller lek...om hon inte är alldeles för upptagen med att äta hönsbajs eller busa med sin brorsa då:-P (Pis brorsa bor alldeles här i närheten, kul va?)

De nästan tre första veckorna har gått väldigt fort men vi har hunnit med en hel del. Vi har till exempel varit på Bondens dag i Väröbacka (där Richard och Isa tävlade agility för första gången och vann blåbärsklassen<3), hälsat på hos min moster och hennes katter och hästar, hälsat på hos mamma, pappa och galenhunden Billy, vi har hälsat på mitt jobb, åkt mycket bil, miljötränat lite i Åsa centrum, hälsat på och busat med Pis brorsa Ice och mycket mer. Dessutom har Pi blivit passad av Cissi (som har brorsan Ice), min syrra Lina och Elin med Juno utan problem! Hur underbart är inte det med grymma hundvakter!?

Nu i början kommer vi fortsätta fokusera på inkallningen, miljöträningen och såklart det viktigaste: lek, bus och massa massa kärlek...och så ska försöka lägga in lite små moment av agility och lydnad då och då:-) Förra veckan började vi lite grann med läggande och i förrgår testade vi den korta agilitytunneln:-) Ska fundera ut också hur jag ska göra med kontaktfälten 2 på 2 av eller RC?

Imorgon blir det 12-veckorsvaccinationen!
Hej så länge!

Varför blogga?

God morgon!
Har funderat mycket på varför jag känner mig peppad att börja skriva här på bloggen igen och det svar som ploppar upp gång på gång i huvudet är att det otroligt kul att ha någonting att gå tillbaka och titta i och läsa i och kunna reflektera lite över vad som hänt/inte hänt. Kikar än idag in på min första blogg som jag började skriva i när jag köpte Isa för 8 år sedan och kan få mig ett gott skratt:-)

Skulle jag säga att skrivandet bara är av den anledningen skulle jag ljuga, för då skulle jag lika gärna kunna skriva i ett vanligt dokument på datorn eller i en bok. Att skriva offentligt innebär att man kan dela med sig av erfarenheter, tankar och idéer och också många gånger få respons på det och det är otroligt nyttigt och bra, och det känns extra viktigt nu när vi har en valp...för även om jag haft valp ganska många gånger i mitt liv känns det så nytt!

Ni som har följt oss och stöttat oss med värmande ord och tankar vet att vi i vintras/våras var tvungna att ta ett tufft beslut om att faktiskt låta vår fina underbara Meya somna in, bara tre år gammal. Ensam med oss och med andra människor var hon helt underbar men fungerade inte alls med andra hundar (eller andra djur), förr eller senare smällde det! Det var tufft och i princip all energi gick på att försöka få det att fungera. Det var ett ständigt planerande och en ständig stress över att någonting skulle hända, men vi inte tänkte så mycket på det just då. Det är först nu efteråt vi märker vilken bubbla vi egentligen levde i. Att slippa allt planerande, all stress inför hundmöten, att inte kunna umgås och träna med vem som helst för att hunden är arg, att kunna ha ett normalt liv är faktiskt hur skönt som helst, och Isa är en helt annan hund, ja hon är sitt gamla jag igen!

Vi har många gånger frågat oss varför det blev så galet med vår Meya och det kommer vi aldrig få något riktigt svar på utan bara fått acceptera och gå vidare. I och med att det just blev som det blev har vi som ni vet också varit tveksamma på om vi skulle ha någon mer hund. Vi vill ju liksom absolut inte uppleva samma sak igen!

Vi har dock fått mycket stötting från vänner och bekanta så i somras bestämde vi oss att vi måste våga! Det här med hundar och hundsport är ju faktiskt mitt liv (och har blivit min räddning eftersom jag inte kan spela fotboll längre) och vi fick ju då äran att ha Wera på prov. En härlig Shetland Sheepdogtik som var precis lagom och precis vad vi letade efter. Hon blev ju tyvärr inte kvar här av, så istället köpte vi (efter ytterligare lite funderingar och överläggande) en liten sheltievalp vid namn Winniewest Midsummer Blue Sapphire (Pi), som nu tagit våra hjärtan med storm och vi är så redo att börja om<3

 

Det absolut viktigaste i nuläget är att Pi fungerar i vardagen, blir rumsren, lär sig det sociala spelet, fungerar med Isa (det går hur bra som helst) och får vara och fortsätta vara den fantastiska valp hon är, men jag ska inte sticka under stol med att jag faktiskt har som mål att vi någon gång i framtiden tar oss till SM i agility. Både jag och Richard har tänkt om vad det gäller hund och hundträning och det känns som att all respons man kan få ska vi bara suga i oss!

Egentligen tänkte jag berätta lite om Pis första veckor här hos oss men det får vänta lite eftersom Juno är här och snart river huset om hon inte får komma ut...#viskaiallafallaldrighaenkelpie :-P

Nystart!

För lite drygt två veckor sedan flyttade lilla Pi hem till oss. En ullig gullig helt underbar liten sheltievalp och det går inte att beskriva hur glada vi är över att just vi fick förtroendet att förvalta denna lilla prick. Hon har "bara" bott hos oss i två veckor men allting känns än så länge hur bra som helst! Hon är glad, framåt, busig, lättlärd, lyhörd, trygg, relativt tyst...och mycket mycket mer! Det ska bli så spännande att se henne växa upp! Eftersom det blivit lite av en nystart för oss så kommer jag (Boel) nu ta över bloggen igen och här kommer ni få följa oss i vardagen och i träningen! Ja, det kommer bli lite mer hundinriktning igen om man säger så:-) Jag kommer skriva om mest om Isa och Pi men också så klart om våra andra älskade djur!
Här får ni lite bilder så återkommer jag snart igen!