Vilken härlig dag!

Idag efter att jag och Isa varit ute på vår PW kom Richards kollegor Anders och Maria och deras hund Selma på besök. Förutom att vi fikade på semlor som de köpt med sig fick Selma prova på viltspår för första gången. Vilken naturbegåvning den hunden är alltså, helt klockrent gick hon två ganska så korta spår i bra tempo och peppad på klöven. Kul;-) Isa fick gå ett lite längre spår och som vanligt gick hon rätt men väldigt yvigt och lite halvslarvigt men eftersom vi bara gör det för aktiverings skull gör det inte så mycket. Bara hon tycker det är kul och det gör hon verkligen:-) Efter spåren gick vi en liten kort runda och tro det eller ej men Isa lekte med Selma och var så go och glad så:-O

Nu ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen, kanske baka lite bröd...kanske inte...    

Träning ikväll=)

Sitter just nu i vår nya sköna fåtölj (Isa ligger i soffan) och laddar med lite OS, kaffe och smörgåsrån inför kvällens agilityträning på Hundarenan tillsammans med några goa GMBK:are. Ska bli grymt skoj och banträning är precis vad vi behöver! Mindre skoj blir det att åka direkt till jobbet för en natt där men det ska jag försöka att inte tänka på nu:-P

Hittills idag har det inte blivit så mycket gjort. Isa och jag började dagen med en lång härlig promenad och efter det har vi i princip bara slappat...om man bortser från städningen och timmen jag spenderade ute hos hönsen:-) Härliga underbara djur!

=)

Har förresten också fått reda på att Meyas tass verkar vara på bättringsvägen och det gillas skarpt!

Nu bär det av mot Göteborg!

På banan igen...typ...

Då är det väl på tiden med en liten uppdatering här ifrån Lilla Harestorp efter ett alldeles för långt uppehåll. De senaste veckorna har kantats av två slängar av magsjuka (den senaste nu i helgen) svullna och onda leder, en sjuhelvetes trötthet (och då menar jag "skulle-kunna-sova-i-flera-dygn-trötthet") och dessutom har känslorna kommit ikapp vad det gäller Meyas omplacering, vilket har resulterat i att jag inte känt igen mig själv. Läskigt på något vis. Eller egentligen så har jag accepterat att hon inte kan bo här längre men bakslaget som kom när vi var tvungna att hämta henne igen för några veckor sedan där vi lämnade henne 40 mil bort blev nog lite för mycket för både Richard och mig. Bara tanken på att börja om igen liksom resulterade i en nästintill total Blackout. Men skam den som ger sig och det blev som tur var ett kortvarigt letande...

Nu bor Meya sedan nästan 3 veckor tillbaka hos en alldeles fantastisk tjej i Göteborg och en mer engagerad, snäll och förstående hundägare får man nog leta efter så vi hoppas av hela vårt hjärta att det så småningom blir hennes permanenta hem för jag tror att de nästan är lite förälskade i varandra:-) Meya är fortfarande där på prov. Hon hade nämligen en spricka i sin klo redan när vi lämnade henne och efter en vecka hade sprickan gått upp i klofästet och hon var tvungen att opereras. Efter ytterligare en vecka hade det inte läkt ordentligt, så just nu är det ny antibiotikakur, mer smärtlindring, mer vila och ett nytt veterinärbesök nästa vecka som gäller. Det kommer antagligen ta ett tag tills hon blir helt bra och jag vill inte släppa henne förrän hon är friskförklarad...för allas skull. Så håll nu tummarna!

En av alla gosiga bilder vi fått på Meya<3

Sedan Meya "flyttade" har både Richard och jag märkt en stor skillnad på Isa. Vi kan knappt tro att det är samma hund! Hon är så go och glad, kommer på inkallning (om det inte springer ut en hare mitt framför henne vill säga:-P), är så rolig att träna med och denna markanta skillnad gör ändå att beslutet om att inte ha kvar Meya känns rätt. Vi har dessutom också bestämt oss för att inte skaffa någon ny hund på ett tag. För även om vi så gärna skulle vilja ha en så trivs Isa bäst ensam, det märks inte minst när Juno (vår lilla fostervalp) är här. Isa är visserligen jättesnäll mot henne men hon är ju inte överförtjust direkt. Rädslan att det blir "fel" igen kommer dessutom alltid att finnas där och den här resan vill vi inte för allt i världen göra om...så nej, ny hund blir det inte än på ett tag!


Glaaaaad hund!

I år är det Isa och jag (och Richard såklart:-P). Vi är anmälda till handlingkurs på Kungliga Hundar, mitt schema är lagt efter vårens och sommarens agilitytävlingar, vi har tillsammans med Linda och Eric bokat hotell i Kalmar där det i juli är dags för GULD-agility och som grädde på moset ska vi också i år göra debut på en officiell rallylydnadstävling. Närmare bestämt den 21 april! Vi har inga direkta mål med varken agilityn eller rallyn men det hade ju varit så coolt att ta en sista pinne i agilityklass två och starta i trean:-P

Annars så lever livet här vidare. Hönsen mår bra och just nu planerar vi för ett nytt hönshus med plats för fler:-) Katterna mår också bra och i förrgår åt Ebba upp en halv Port Salut som Richard glömt framme på köksbordet...vardagslyx på Ebbas vis...typ...

Nu blir det OS och soffhäng för hela slanten och vi hörs snart igen!

Upptäcker nya härliga träningsmarker=)

Lovelife=)

 

Glada hundar

Nu har vi precis varit ute på upptäcksfärd här i krokarna. Vi gick till slutet av vår väg (ca 100 meter) där den först övergår till en tom hage som i sin tur övergår i en stig upp i skogen. Snacka om att vi nu bor så perfekt som man bara kan bo när man har hund! Här finns oändliga möjligheter för både spår, jakt, uppletandeträning och mycket mycket mer (nästan) precis utanför dörren! Idag blev det dock inte så mycket till träning utan hundarna fick också "bara" upptäcka området men snart så ska vi sätta igång igen på riktigt efter ett ganska långt uppehåll!   

17 dagar kvar till flytt och jag tänker mest på Meyas helkassa U-svängsteknik:-P

Lördagkväll och jag sitter här i köket framför datorn och lyssnar på P4. Så snart jag är klar här ska jag förflytta mig till soffan för att fördriva tiden ytterligare genom att halvsomna på soffan framför ett sammandrag från dagens prinsessbröllop. Richard ska jobba natt.

Idag har vi varit på studentfirande hos Richards kusin Fredrik. Studentskivor förknippas ofta med god mat och dryck och massa glada människor, vilket också stämde bra med dagens firande.

Förutom flytten så har min hjärna och mitt hjärta de två senaste dagarna också tänkt en del på hund och hundträning. Inte nog med att jag är grymt tävlingssugen, så kunde jag inte somna igår kväll då jag låg och tänkte på om jag kanske skulle testa att byta ingång vid Meyas ingångar till fotposition. Vi har ju ganska stora bekymmer med hennes u-svängsteknik, både vid "släta" ingångar och vid apporteringen. Vid de "släta" ingångarna vill hon gärna kapa mig (speciellt när hon har hög fart som typ vid inkallningen) och vid apporteringen så börjar hon tugga så fort hon ska vända om och sätta sig.

Vi har kämpat med detta ungefär sedan Meya var liten (ja det blir ju två och ett halvt år). Därför tänkte jag att man kanske skulle testa att lära in den "gamla" ingången istället...den när hunden går runt och kommer bakvägen in i fotposition, då slipper hon ju vända på baken! Tål att tänkas på. Man kan ju alltid testa och blir det inte bra så får jag väl hitta på något annat:-P 

Tänk att den lille plutten blivit stor:-P

Nu blir det soffläge och lite Pringels!

Lydnads/rallyträning och bus med världens bästa rottis!

Äntligen fick tjejerna och jag lite välbehövligt och härligt träningssällskap igen efter ett par veckor av ensamträningar. Vi mötte upp Carolina och Nera (och lilla Svea som tyvärr inte kom med på bild men hon är en Pekingese) på gräsplanen här i Björkris. Vi började med att träna lite var och en för sig och Meya var astaggad. Mest på rutan som jag satt upp:-P Vi gick ett kort (mycket kort) fritt följ för att få upp fokus vilket gick ganska hyfsat. Därefter körde vi ett rutskick och två läggande under gång och sedan var jag tvungen att vila. Hehe. Ganska bra att bli lite trött i benet för då måste man göra de där pauserna som annars kan vara ganska svårt att göra. 

 

Vi satt och tjatade lite hund innan vi fortsatte träna lite till. Jag bestämde mig för att kedja ihop en inkallning, läggande under gång, rutan och apportering vilket gick över förväntan. Meya tappade väl i för sig fokus ett par ggr under transporterna men va fasen! Hon tuggade inte på apporten så mycket och hon tog den inte och sprang till rutan. Små små framsteg! Heja oss!  

 

Meya fick sedan vila och Isa och jag kedjade ihop ett femtal moment som finns med i Rallynybörjarklassen. Det gick väl också hyfsat och hon var grymt pepp...fram tills dess att hon fick syn på ett barn som lekte med en fotboll och blev helt paralyserad. Knäppa hund!

 

Vi avslutade själva lydnadspasset med en kort platsläggning med Meya och Nera. Meya låg helt still. Inga vickningar på baken Ojoj, hoppas det håller i sig. Grymt kul också att se Carolina och Nera som verkligen har utvecklats så mycket sedan sist vi tränade!

 

Sedan gick vi till ängen här utanför och släppte hundarna som busade helt galet. Hej vad det gick! Jag blir helt rörd när jag ser att Meya har så kul! Hade med mig min "riktiga" kamera och fick jättemånga fina bilder men tyvärr försvann de när jag stängde av kameran. Så typiskt! Tur det finns Iphones:-P

 

Nu väntar lite plock innan vi (Isa, Meya och jag) ska ge oss av och kolla på fotboll...

Ha det gott!  

Bus...

...och bus...

...och bus=)

 

Busiga glada hundar värmer i mattehjärtat<3

Ingen agility på 10 veckor, då får vi hitta på annat...som lydnadsträning till exempel

Idag har jag (Boel) varit hos sjukgymnasten och fått lite nya knäövningar och dessutom behöver jag inte ha kryckorna längre, förutom när jag ska gå längre sträckor. Weei. Lite surt bara att jag måste vänta 10 (!) veckor till innan jag får springa alls. Springa som i agility typ och där gick den tävlingssäsongen...om inte Richard får för sig att anmäla till någon tävling då:-P Men nu ska jag inte vara negativ utan försöka tänka på vad jag kan göra istället!

Idag när Richard och jag kom hem från våra ärenden på stan tog vi med hundarna, de nya slalompinnarna och lydnadväskan ner på gräsmattan här utanför. Richard sprang lite slalom med Isa och det gick hur grymt som helst!

Meya och jag fortsatte sedan med ett kort (jättekort) lydnadspass. Alltså många gånger känner jag att det får se ut hur det vill bara känslan finns där, och med Meya finns känslan där nästan jämt. Hon är bara så rolig att träna med och det räcker för att få mig glad. Jag har fått kämpa och kämpa med Isa för att få henne motiverad till att ens göra någonting där hon måste hålla ut i mer än 10 sekunder utan belöning medan Meya är så glad och lättmotiverad till all typ av träning:-D Love that dog! (Jag älskar Isa med men på ett annat sätt). Idag gjorde vi lite stegförflyttningar/koncentration vid min sida och det går framåt. Jag ska däremot träna massor på nu att inte titta ner på hunden och sluta med alla DK:n!


Nu ska vi snart sova! Ha det gött!

Lydnadsträning idag igen...

Halloj hej igen! Nyss inkommen efter ett lydnadsträningspass på gräsplanen här i Björkris! Som vanligt var Meya helt grymt peppad och så härlig och rolig att träna med=) Vi tränade på rutan från låååångt avstånd, apportering (ingångar) och lite fjärrdirigering där vi fick till några riktigt bra skiften från stå till sitt, inte från så långt avstånd dock men ändå...det tar sig! Jag har också märkt att hon självmant tar in en bättre position vid alla starter och avslut vid min sida=) Duktiga underbara hund! Tror faktiskt att jag så fort jag är okej i mitt knä ska anmäla till ett par tävlingar (klass 2). Det är ju roligt att tävla även om det kanske inte alltid går som vi tänkt oss!

Underbara älskade hund<3

På tar om att bli bra så är Isa lite halt på vänster bakben efter cykelturen i förrgår...det blev nog lite för tufft för "tanten". Därför vilar vi från all typ av träning (inte för att vi brukar träna så mycket annat än agility, men ändå) och tar bara lugna promenader och kör lite massage. Lugna promenader ja. Jag måste säga att det går över förväntan att "promenera" med båda hundarna i koppel på kryckor (hade aldrig fixat det utan VGW-selarna tror jag). Varken Isa eller Meya har nog gått så långsamt så mycket under hela sina liv:-D. Tror vi alla längtar efter en lång och härlig skogstur...men den som väntar på något gott...

Lydnadsträning och LC (Lure Coursing)

Jajemän, då är jag och Isa hemma igen efter en liten utflykt till Bröndome tillsammans med våra snälla grannar Sara och Karl och deras saluki Aqila. Där fick vi nämligen chansen att prova på LC, eller Lure Coursing som det heter. Eftersom jag fortfarande hoppar runt på kryckor efter min knäoperation så fick Sara sköta det praktiska, dvs sätta på Isa munkorg och släppa henne efter trasan mm. Det var häftigt att se alla vinthundar springa...och vad Isa tyckte om det kan ni ju själva se på filmen:-P Tror hon hade sprungit lite bättre om det hade varit en riktig hare. Får se om vi gör om det! Alltid kul att testa något nytt och jag behövde verkligen komma ut lite. Rastlös är bara förnamnet!

Sötaste salukin Aqila

Isa är redo

Aqila springer=)

Meya och jag var ute en stund tidigare idag och tränade lite lydnad, testade lite höger och vänsterdirigering och det gick faktiskt ganska hyfsat. Glad hund! Det var kul att träna lydnad igen efter ett tags uppehåll...har ju blivit mest agility det sista, men som sagt, nu kan jag ju inte springa så bra så då får vi göra annat och ta dagarna lite som de kommer. Allt tar ju typ en miljon gånger längre tid än vad det brukar göra när man inte är helt fit for fight! Men skam den som ger sig! Med sjukgymnastik en gång i timmen och lagom aktivitet däremellan ska mitt knä nog bli bra såsmåningom och oj vad jag ska springa då!

Nu har Richard lånat en annan grannes bil och åkt iväg till macken för att fixa startkablar till sin bil som inte startade nu när han skulle till jobbet. Typiskt Renault och typiskt att min bil är på verkstad när det händer! Nåväl. Fram kommer han nog så småningom! Jag ska i alla fall ta det lungt resten av kvällen!

Ha det gott!