Gott nytt år!

2013 års sista dag idag. Idag är dagen då det ska festas, skjutas raketer och skålas i champagne på tolvslaget. I dag är dagen då det ska sättas nya mål och inges en massa nyårslöften? De flesta som bloggar (i alla fall inom hundvärlden) skriver också långa läsvärda årsresuméer om både bra och dåliga saker. Jag skippar allt detta just nu (hade dock mer än gärna festat som bara den ikväll men natten ska spenderas på jobbet:-O)

Visst kan man säga att 2013 verkligen till största delen varit ett mycket bra år. Jag och Richard blev tillsvidareanställda på våra jobb, vi hittade, köpte och flyttade till vårt drömhus, vi byggde hönshus och skaffade hönor, vi skaffade våra två underbara katter (Ebba och Gertrud) och mycket mer. Många vuxenpoäng där:-P Men efter allt det här som hänt med Meya känner jag mig liksom ändå helt tom. Ovissheten om hur det blir med henne gör mig snart galen, även om det ser ljust ut i nuläget. Dagarna bara går och allt vi hoppas på och önskar nu är att Meya ska få det bra och hitta "hem"<3 Den som väntar på något gott liksom...

Såklart kommer jag så småningom förhoppningsvis kunna gå vidare och sätta upp en del specifika mål för 2014. Till exempel skulle det vara så kul om Isa och jag kunde få en sista pinne i agilityklass två och bara starta i agilityklass tre...kanske är det helt omöjligt...kanske inte;-)

Vi vill i alla fall önska ett Gott Nytt År till er alla<3

En liten dagsrapport!

God kväll! Än så länge verkar Meya sköta sig bra, vilket känns skönt. Väldigt skönt! Oavsett dessa positiva besked vågar jag ändå inte ropa hej än för det är så mycket som ska stämma. Ja, allt liksom och oavsett vad som sker framöver så kommer det säkerligen ta lite tid för henne att anpassa sig helt till en ny familj. Vad jag dock vet är att jag saknar Meyaskruttan som bara den men jag vet också med all säkerhet att hon har det bra<3

 

Förövrigt så har Richard och jag mest farit runt idag. Skönt att ha haft tankarna på annat liksom. Vi hämtade Isa (som just nu verkar helt överlycklig över att vara hemma igen), köpte flockningsmedel till minireningsverket, promenerade i Bunketorp med Isa som var precis som hon brukar vara...fast något piggare...väldigt mycket piggare. Hon drog i kopplet och var allmänt stissig och när hon väl fick springa lös sprang hon som en skottspole. Ja, det är Isa det. Meyas raka motsats kan man väl säga.

 

Vi fortsatte till Willys och handlade lite inför nyårsfesten vi ska ha här hemma imorgon men som jag inte kan vara med på eftersom jag ska jobba natt. Kul va? Not! Fortsatte sedan vidare till bolaget innan vi åkte hem. Vi var väl hemma i sisådär 20 minuter innan vi for in till Kungsbacka igen för att spendera kvällen hos Eric och Linda. De bjöd på middag och vi spelade spel och som vanligt blev det mycket skratt. Väldigt mycket skratt<3 

 

Nu sitter jag i köket med en väldigt kelsjuk Ebba i knät och avnjuter ett glas rött. Richard, Isa och Gertrud ligger i soffan och glor på film<3 God måndagkväll på er alla<3   

Duracell-Isa i Bunketorp<3

Nytt hopp!

Sent igår kväll åkte Meya med en kille hem på prov. Det var kärlek vid första ögonkastet från de bådas sida kan man väl säga. Låt oss nu hoppas att det kommer funka i hans vardag och att Meya kan anpassa sig där. Kanske funkar det inte alls, kanske funkar det toppen. Vi hoppas på det bästa. Han ska som sagt ha henne på prov en tid och vi vågar inte ropa hej än. Meya är ju Meya liksom och det MÅSTE bli bra för henne.  

Så man kan väl säga att det är lite tomt och det var grymt märkligt att vakna utan henne vid min sida. Konstigt. Jättekonstigt...

Nu har vi i alla fall precis hämtat Isa och ska gå en promenad! 

(Lovar att komma med en uppdatering om hur det går för Meya i eftermiddag!)

Lycka!

Lycka är att vakna hyfsat utvilad efter nattjobbssömn, ta på "hemmakläderna", gå ut och prata en stund med våra otroligt sociala höns för att till sist öppna luckan till hönshuset och hitta ett nylagt ägg<3 Det är skillnad i både storlek och smak på köpeägg och våra egna...(våra är såklart mycket sötare och mycket godare)


Det stora ägget är ett köpeägg från Dotetorp och det lilla är från en av våra så hönor:-)

Nu ska jag ta med Meya en sväng till skogen!

Älskar min nya köksassistent!

Idag blev det premiärbak i köksmaskinen jag fick i julklapp och jag måste säga att bröddegen som maskinen knådade till blev nästintill perfekt...och de färdiga bullarna gick inte av för hackor:-P Nu ska jag också vara så snäll att ge ut mitt alldeles egna recept:

Blanda 5 dl vetemjöl, 5 dl rågmjöl, 1 påse torrjäst, lite salt, lite socker och två msk brödkryddor i bunken. Tillsätt lite smält smör och 5 dl fingervarm vätska (jag tog 3 dl mjölk och 2 dl vatten) under omrörning. Låt degen knådas i ca 7 minuter tills den är jämn och fin. Låt jäsa i bunken under handduk i ca 30 min. Rulla ut små bullar och låt jäsa under en handduk på plåten i ca 30 minuter till. Pensla med vatten och låt sedan grädda i ca 225 grader i ca 10 minuter. Klart! Svårare än så är det inte:-)

Superdupergoda!

Helt hopplöst!?

Imorgon har det gått tre veckor sedan vi bestämde oss för att hitta ett nytt hem åt Meya och det är fasen inte lätt. Rättare sagt känns det helt hopplöst! Helt jävla hopplöst! I går var här en tjej med hennes två barn och hälsade på och Meya var väldigt försiktig och vågade inte gå fram till dem. Inget aggressivt på något vis. Meya var nyfiken och ville nog egentligen gå fram till dem men vågade inte riktigt. Hon har inte så stor erfarenhet av barn så det är väl kanske inte så konstigt men det känns så himla tråkigt. Har jag skapat denna osäkra individ? Jag tror och hoppas att det någonstans där ute finns ett hem för Meya där hon kan få bli mer självständig. Ett hem utan barn och utan andra hundar, till att börja med i alla fall. Men...det där är också någonting jag funderat mig ut och in på. Meya kanske skulle må bra i en flock med hundar och liksom vara en i mängden?

<3

Det är dock återigen väldigt skönt att jag och Richard har varandra. Vi stöttar varandra så gott det går<3 Det är också otroligt skönt att veta att vi har vänner som ställer upp som bollplank dag som natt.

En mysig julafton!

God fortsättning på er alla och hoppas ni haft en bra och mysig jul. I år var som sagt första gången på flera år som jag var ledig och började därför julafton med en lång och regnig promenad med Meya som avslutades med lite apporteringsträning. (Isa bor ju som sagt hos mamma och pappa för tillfället och hon låter hälsa att hennes julaftonsmorgon var den bästa på väldigt länge. Hon fick nämligen följa med syrran till jobbet (Stättareds 4H gård) och agera gårdshund med allt vad det innebär för en förmiddag:-)

Efter Meyapromenaden blev det en snabbdusch, jag fixade de sista paketen, drack kaffe och åkte hem till mamma och pappa där Richard som jobbat dag mötte upp och vi firade sedan hela julaftonseftermiddagen och kvällen tillsammans med släkten. Det vill säga: (förutom mamma och pappa) syster Elin, syster Lina, moster Ia, kusin Mathias, faster Lilian, hennes man Yngve och deras hund Bamse. Och så Billy och Isa såklart! Kändes lite konstigt att Meya inte var med men så är det nu och det är väl bara att vänja sig:-(

Nåväl, efter mycket prat och skratt, alldeles för mycket god mat, godis, ris á la malta, kaffe, kakor och nötter var det dags för paketutdelning. Både jag och Richard fick en massa fina grejer. Och då menar jag massor...för mycket (på bilderna nedan ser ni bara en liten del av allt)! Det bästa av alla dessa grejer måste jag ändå säga var den fina köksassistenten jag fick av mamma och pappa! Weeeeiiii, nu jäklar ska här bakas och igår efter jobbet köpte jag mjöl och jäst:-) (Vad Richard tyckte bäst om bland paketen får ni säker läsa i hans gästinlägg lite senare idag:-P)

Richard och jag åkte sedan hem och avslutade julaftonskväll med varsitt glas alkoholhaltig dryck! En mysig julafton helt enkelt:-)

 

Dan före dopparedan...

God morgon!
Idag är det dan före dopparedan. Sitter här i köket och (ofrivilligt) delar en vörtbrödsäggmacka med Gertrud, kaffet får jag behålla för mig själv=) Alla klappar är inte inslagna, vi har ingen gran, vi har inte gjort något julgodis, inte gjort någon julskinka och kylen gapar tom men trots det så måste jag säga att julstämningen här på Lilla Harestorpsvägen är ganska bra ändå. Vi har ju julgardiner i tre fönster och 5 adventsljusstakar uppe:-P

I år är det dessutom första gången på 9 år som jag inte jobbar på julafton. 9 år! Känns lite konstigt men också ganska skönt, framför allt med tanke på allt som händer med hundarna just nu. Richard jobbar både ikväll och imorgon på dagen...sjuksköterskescheman alltså! Nåväl, igår kväll fick jag ledigt från jobbet och därför bestämde Richard och jag att göra något kul. Vi åkte in till Liseberg för att insupa ytterligare lite julstämning och göra av med lite pengar. Vi spelade lite, handlade lite, kikade på djuren, provsmakade massa god mat och spelade lite till. Tyvärr blev det ingen storvinst men väl 9 stycken julgranskulor, som väl får ligga i sitt paket tills nästa år:-P
På vägen hem köpte vi gravad lax och vitlöksbröd som vi njöt av till middag. Därefter blev det rödvin, rimstuga, lite paketinslagning och kvällen avslutades med en rolig B-film och några skumtomtar.

Idag blir det väl mest lite fix här hemma. Ska ta med Meya på en långpromenad och så får vi väl se om jag kanske kan åka hem till mamma och pappa och julbada Isa:-)

Snälla katter får så klart också julklappar=)


Två långa veckor...

Med sikte på framtiden<3

Två långa veckor har nu gått sedan Isa tillfälligt flyttade hem till mamma och pappa och sedan vi tog beslutet om att vi ska omplacera Meya. Det är inte lätt och denna väntan på att någon ska ringa eller mejla och erbjuda henne ett nytt kärleksfullt hem gör mig galen och ibland känns det helt hopplöst. Sömnlösa nätter och trötta dagar där otaliga mängder kaffe och samtal men snälla underbara vänner blir räddningen. Meya bor fortfarande kvar hos oss, vi promenerar, tränar lite och så men det är svårt att liksom njuta av det eftersom jag vet att det inte kommer vara för evigt<3 Idag var vi dock en sväng vid Ölmevallasjön och när man ser Meyas livsglädje och gnista går det inte att inte le<3 

Jag har egentligen inga som helst tvivel på att Meya kommer trivas bra hos någon annan för hon ÄLSKAR människor men det gäller bara att hitta hemmet med stort H. Jag hoppas och tror att när allt löst sig så kommer det kännas bra och Richard och jag kan börja blicka framåt igen. Vi har ju varandra och så har vi vår Isa som vi just nu saknar som bara den!

Ett litet glädjade besked har jag dock att lämna vad det gäller hönsen: idag fick vi ett ägg! Första ägget från våra unghöns=)    

Juno hjärta Meya (film)

Pizzamiddag med de bästa!

Ikväll har Eric och Linda varit här på pizzamiddag (hemmagjorda så klart!) och vi har planerat lite inför vår husvagnssemester i sommar. Kan inte tro annat än att det kommer bli en hur kul och hur galen resa som helst!

God natt!

God morgon!

Natten till igår jobbade jag och på morgonen mötte jag upp Elin på parkeringen och hon lämnade över lilla Juno som ska vara hos oss till imorgon kväll. När vi kom hem gick vi en liten promenad innan hon så snällt fick lägga sig och sova en stund tillsammans med Meya och mig. Faktum är att vi sov ändå till klockan 12. Weeei. Sedan var det full rulle...och då menar jag full rulle Kelipestyle, dvs helt crazy:-P. Enligt Juno är Meya och hon dessutom BFF:s och hon är som ett plåster på Meya, som är förvånansvärt tålmodig och snäll. Ute leker de som tusan och det verkar också som att de två tillsammans ingått någon slags "äta-bajs-pakt". I stället för att som Isa och Meya säga till varandra att: "gå härifrån, det är mitt" verkar det som att de säger "WOW, kolla här är mer...smaka...matte är ändå så långt borta:-P" Inomhus försöker Meya hålla ställningarna gå Juno gärna vill leka hela tiden, och NU ligger de och vilar bredvid varandra. Tänk vad annorlunda Meya beter sig när inte Isa är närvarande...så snäll och avslappnad...

Juno <3 Meya

Eftersom det mesta den sista tiden här på bloggen handlat om hundarna så kanske jag ska berätta att vår fina "Big Mama" lämnade jordelivet för lite drygt en vecka sedan. Hennes gamla kropp orkade inte längre och vi hoppas hon har det bra uppe i hönehimmelen.

Fina "Big Mama"

Idag är det också exakt en vecka sedan Ebba och Gertrud kastrerades. Såren läker fint, idag ska de bli av med trattarna och om några dagar kan de säkert få gå ut och jaga möss igen=)

En vecka med tratt räcker gott och väl...

Nu ska jag ta med Meya och Juno på en promenad innan jag åker till mamma och pappa och rastar lilla Isa<3
Ha en fin dag!

Ett stort tack!

Återigen vill både Richard och jag vill ge ETT STORT TACK för allas engagemang kring Meya de senaste dagarna! Gårdagens blogginlägg som delades av många på Facebook visade sig senare på kvällen ha över 1100 sidvisningar! Tänk om någon av dessa människor som läst kunde känna någon som känner någon som kan tänka sig att ta hand om vår fantastiska hund!

Allt vi vill just nu är ju att hitta ett passande hem för Meya. Det är otroligt jobbigt och påfrestande för själen att ha henne här hemma när vi vet att det inte kommer vara för evigt och jag tror också att hon känner av att det är någonting som inte står rätt till<3

Många av er kanske undrar varför det är Isa som får stanna kvar hos oss och inte Meya? Det är en fråga som Richard och jag diskuterat ut och in på men slutsvaret blir ändå alltid detsamma. Även om det kanske hade varit lite lättare att hitta ett nytt hem åt Isa, då hon går ihop med andra hundar bättre än vad Meya gör så Isa är ändå Isa<3

Isa

Hon kommer i princip aldrig direkt på inkallning, hon springer efter vilt, hon skäller alltid när någon kommer, hon kan INTE gå i koppel, hon är hopplös vad det gäller kroppsvård (kloklippning, bad, kamning, klippning mm), hon är energisk som få, hon hatar att gå till veterinären, hon kelar inte om hon inte får en godbit för det...men hon är ändå vår Isa som varit med så länge i vått och torrt. Igår när jag var hemma hos mamma och pappa (där hon bor för tillfället) för att hälsa på och promenera med henne blev hon så glad och det kom en liten tår i mitt öga...en glädjetår<3 Att mina känslor är helt upp och ner just nu är en som är säker!

Fick en fråga igår om vi vet varför inte Isa och Meya går ihop? Helt ärligt så vet jag inte varför och varken jag eller Richard orkar analysera detta mer. Det är som det är och det kanske helt enkelt är som med människor: alla gillar inte varandra.

Fick också en fråga om Meya är likadan mot alla hundar? Nej. En del går hur bra som helst medan en del går inte alls. Hon gör inga "utfall" på promenader och kan lugnt och fint gå bredvid en annan hund, sitta bredvid en annan hund och ligga bredvid en annan hund men som sagt så kan det bli bekymmer om en hund kommer rätt emot henne.

Meya och Hobbe - första gången vi tränade apportering ihop

Vad vi dock vet är att vardagen ändå måste gå vidare...därför ska jag nu rensa kattlådan, fixa hönshusluckan och Richard och jag ska tillsammans kontrollera vårt BAGA-minireningsverk. Ha en fin dag!

Låt mig presentera Meya

För det första vill jag och Richard tacka för alla snälla kommentarer och meddelanden vi fått via Facebook och telefon. Det värmer nåt så in i norden och stärker också i vårt beslut om det faktiskt är det bästa för våra fyrbenta att i framtiden bo i olika hem.

Vi har fått en del förfrågningar om en kort beskrivning av Meya då det finns många där ute som vill hjälpa oss att försöka hitta ett nytt hem åt henne och därför tänkte jag försöka skriva ihop lite här. Om det är någon som undrar någonting mer får ni kontakta mig på: isaomeya@hotmail.com eller på telefon: 0707-506607

 

Wintergold´s Alabaster Snowball (Meya)

Född: 2010-12-25

Efter: Allaballatassens Hives 

Undan: Wintergold´s Pepparriska

HD grad B

ED ua

Meya är en pigg och glad jaktgolden med en mycket stor arbetslust. Hon har tidigare haft lite svårt med koncentrationen men under framför allt andra halvan av sitt tredje levnadsår har hon mognat något otroligt och vi har jobbat oss uppåt, vad det gäller stadga, fokus och on-off. Hon är en god apportör (vi har bara tränat med dummies) och jag tror att hon även skulle fungera i praktisk jakt med lite träning då hon visar stort intresse för vilt.
Hon har en bra inkallning och går i princip alltid lös när vi promenerar.
Hon är otroligt social mot de flesta människor (kan vara lite misstänksam till en början mot män i konstiga kläder och barn kan också vara lite märkliga) och älskar att kela och gosa. Hon ska gärna sitta i knät....alltid...
Hon bär saker hela tiden. Strumpor, skor, vantar, mössor, halsdukar, handdukar...ja allt mjukt...(och knorrar samtidigt som en gris) men har inte tuggat sönder en pryl vad vi kan minnas.
Hon klarar fint att vara ensam hemma och blir glad och skällig när man kommer hem. Ibland lite för glad.

Meyas bekymmer här i livet är andra hundar. En del går hur bra som helst, medan en del inte accepteras alls. Framför allt gillar Meya inte om en hund kommer lös rätt emot henne (det borde inte hända men det händer) Vi har även här kommit väldigt långt i denna träning och kan utan problem passera en annan hund på promenader och liknande, vi kan gå bredvid en annan hund utan problem och hon svarar inte längre alltid emot om en annan hund skäller på henne. Som sagt...vi har kommit en väldigt lång bit på väg men det är någonting som man måste jobba vidare på. Ska tilläggas att på lydnadsplanen har hon aldrig lämnat ett gruppmoment.

Meriter
1x1:a pris Lydnadsklass 1
2x1:a pris Lydnadsklass 2
Startat i lydnadsklass 3 men utan förstapris

Godkänd anlagsklass viltspår
1x1:a pris Öppenklass viltspår

Startat hoppklass 1 och agilityklass 1

Startat Workingtest x1, inget förstapris men väl 67 poäng och "Domarens val" på sökrutan

Börjat lite smått med personspår, testat rallylydnad och sök. Allt är kul!

Det vi söker åt Meya är ett hem på landet där hon helst får vara ensam hund och också ett hem utan små barn. Ett hem där hon får fortsätta jobba, (gärna lydnad, jakt och/eller spår för vi tror att hon i rätta händer kan gå långt) men framför allt ett hem där hon får kärlek, omsorg, mysa i soffan, gå långa skogspromenader och leva livet...och så klart jobba vidare på det här med att andra hundar inte alltid är pest.

Detta var en liten kort presentation av vår fina Meya. Ta som sagt gärna kontakt med mig vid intresse eller frågor och dela mer än gärna vidare detta inlägg. Vi vill och ska göra allt för att det ska bli så bra det bara kan för vår underbara Meyabus!

Hur ska vi klara oss utan vår Meya?

En vecka har gått. En lång helvetes jävla jobbig vecka har gått sedan jag lyfte luren och slog numret till Meyas uppfödare i Stockholm och bad henne om råd och hjälp med att finna ett nytt hem åt Meya. Det är det tuffaste och mest jobbiga beslut jag och Richard någonsin tagit. Vår fina, glada, underbara, helt fantastiska fina Meya! Hur ska vi klara oss utan henne? Det återstår att se...i veckan som gått har känslorna varit helt upp och ner och det har inte varit någon hejd på tårarna. Var gång Meya lagt sitt huvud i mitt knä, var gång hon givit en sån där Meya-blick, var gång hon bjudit in till lek som bara hon kan, var gång en sorglig låt spelas på radion...ja då har tårarna kommit...om och om igen...  

Vi har i två år kämpat med att få Isa och Meya att hålla sams och periodvis har det fungerat super, men efter ytterligare två slagsmål i förra veckan kände både Richard och jag att det inte funkar längre. Varken Isa eller Meya mår bra av detta och vi kan inte låta det gå så långt att de skadar varandra ordentligt. Isa bor sedan i söndags hos mina föräldrar som är snälla och tar hand om henne tills dess att vi förhoppningsvis hittar ett hem till Meya och då får Isa flyttar hem till oss igen...och jag ska säga att vi saknar vår lilla Isa som tusan med<3

Drömmen och förhoppningen är att Meya ska hamna som ensam hund hos någon ute på landet som vill jobba med henne och där hon får chansen att fortsätta vara den fantastiska glada keliga arbetsvilliga hund hon är! Hoppas så innerligt att drömmen blir sann (och om någon vet någon som kan tänka sig ta hand om henne är ni mer än välkomna med att kontakta mig...)

Jag och Richard vill också tacka våra fina helt underbara vänner som stöttat oss denna veckan...ni vet vilka ni är<3

Älskade hund!

  

Första advent...

...och vi har inte ställt fram en enda adventsljusstake. Det får väl bli ett av dagens projekt. Vi kan ju i för sig bara ställa en i köket och en i arbetsrummet eftersom det bara är där vi har fönsterbrädor att ställa dem på. Förhoppningsvis kan vi sätta upp en i sovrummet idag med, om vädret tillåter att måla det sista av fönstret vill säga. Annars är sovrummet i stort sett ganska så klart. Igår satte Richard upp en lampa, vi satte på dörrhandtagen på den nymålade dörren och jag målade som ni kanske förstår en del av fönstret.

Innerramen är numera vit och fin

Äntligen har vi (Richard) satt upp en taklampa

Efter och före - tänk vad lite färg och nya handtag kan göra:-)

 

Det vi har kvar mer är lite småpyssel som att fixa i garderoberna, sätta upp sänglampor, sätta upp ett par tavlor, sätta upp en gardinstång och sedan är vår budgetomstyling av sovrummet klart:-)

Igår eftermiddag/kväll efter att Richard bytt till vinterdäck på min bil (och jag ska säga att årets däckbytarhistoria nästan borde få ett eget inlägg då den är en ganska lång :-P) var vi en sväng på Rusta och kikade på tapeter till vardagsrummet (tog med några prover), åkte till IKEA och käkade korv, körde vidare till Willys och handlade mat och sedan styrde vi norrut till Elin och hennes galenpanna Juno. Elin bjöd på god mat och kladdkaka medan Juno tyckte det dög bra med att bjuda på en kiss i Richards famn, en baj mitt på gatan och ett hål i min tröja. Underbara valp:-P

 

God morgon!

God morgon. Ledig lördag idag. Ska ut med hundarna (inklusive mammas och pappas lille trasselsudd som varit här i natt) och sedan ska vi måla fönster. Eftersom vi var tvungna att spackla igen hålen där den gamla fula fönsterbrädan suttit kunde vi tyvärr inte måla igår så istället ställde vi iordning sängen, dammade, torkade golvet och försökte kolla lite på nätet efter en passande tapet till vardagsrummet som blir nästa rum att fixa iordning. Inte lätt alltså!




 

Farväl och fönsterfix!

Idag har vi tagit farväl av vår lilla Mille Fleurhöna Hannah som den sista tiden blev allt mer halt på ena benet och sedan i förrgår stöttade hon inte alls på det. Antagligen var det ett medfött obotligt virus som gjorde att benet blev sämre och sämre, så vi bestämde i samråd med Anita att låta henne få komma till hönshimlen<3 Konstigt att man kan fästa sig så vid en liten höna alltså...

Hannah<3

Nu håller vi på med fortsatt renovering av sovrummet och idag är det fönsterfix som står på schemat. Richard slipar och jag håller i dammsugaren. Tanken är sedan att det ska bli vitt och fint och att det sedan också ska upp en ny fin vit fönsterbräda.  

I slipartagen

Close up:-P

Smakprov på nya rummet=)

Bara för dig Elin: här kommer ett litet smakprov på hur tapetseringen fortgick igår gick när du och din vildning till jycke åkt hem...Fler bilder kommer såsmåningom men nu blir det hundpromenad i det fina vädret=)

Före...

...under


...och efter=)

 

Hallå hej...

Hej hej hallå bloggen. Haft lite uppehåll med skrivandet ett tag och det beror på att vi haft fullt upp med diverse husfix, djurfix, bilfix mm. Just nu håller vi på att måla om sovrummet och det kommer bli såååå fint (förhoppningsvis). Dörrarna ska bli vita, väggarna ska bli vita, fondväggen ska tapetserats om, fönstret ska bli vitt och en fönsterbräda ska upp! På återseende snart och då lovar jag också lägga upp en bild på vårt nyrenoverade kontor som blev klart igår:-)

Fredag...

Bästa utsikten=)


Bye bye:-P

Idag har vart en sån där seg dag man kan ha ibland, men efter tre kvällar och två nätter på jobbet känns det faktiskt skönt att ta det lite lungt. Speciellt eftersom jag ska jobba lördag, söndag och måndag med. Richard, hundarna och jag har varit i skogen lite drygt en timme och efter det satte vi igång ordentligt med renoveringen av arbetsrummet och grundmålningen är nu gjord:-) Den fula furuväggen är numera vit, men ska målas en gång till innan bild kommer. Nu lägger vi ner för idag och ska njuta av tacos, Per Morbergvin och idol sen fotboll:-)

Mer funderingar på mina fyrbentas beteende...

Ja då sitter jag här och funderar igen på mina hundars beteende och agerande i olika situationer över en kopp kaffe och en chokladbit. Ni som följer min blogg vet att Meya har "problem" med andra hundar och att vi tillsammans och med hjälp utifrån försöker hitta ett sätt att hantera olika situationer som uppstår där Meya blir  utåtagerande. Eftersom jag nu bestämt mig för att i alla fall försöka bena ut varför det är som det är (förutom då att det säkert har med arv och gener att göra) så tänkte jag berätta lite om vad som hänt de senaste två dagarna och om någon har tips och idéer på hur jag ska agera tas det mer än tacksamt emot.

Vi har ju haft Juno (min kompis lilla valp på 12 veckor) hemma ett par dagar nu. När Meya och hon får leka själva går allt hur fint som helst. Meya är väldigt försiktig med den lille och de har verkligen superkul, men så fort Isa kommer nära så blir Meya stel, lyfter svansen, börjar morra och går oftast därifrån, som att hon känner sig hotad av Isa.

Om Juno däremot skulle gå fram till Isa av någon anledning (som inte är så intresserad av det här med lek) så går allting ganska bra men så fort Isa gör ifrån sig minsta lilla "morr" för att säga till Juno, så reagerar Meya starkt. Hon blir stel, lyfter svansen, gör sig stor och går fram till Isa och försöker göra sig stor. Detta händer även om Meya är på ganska långt avstånd. Nu har de inte rykt ihop ordentligt på länge men de kan bli riktigt sura på varandra.

I förrgår hade jag Isa och Juno i köket och Meya var i hallen. Alla hundarna låg och sov men när Juno vaknade gick hon fram till Isa och Isa morrade lite för att säga till henne att gå därifrån. Meya reagerade direkt. Gjorde sig stor, lyfte svansen, blev stel och började morra riktigt argt och ordentligt. Det är precis som att Meya reagerar på Isas "tillsägelsemorr".

Så här brukar det vara om nu Meya skulle leka med en annan hund. Oftast är inte Isa så intresserad utan håller sig på sin kant, men skulle Isa komma nära så blir Meya som en helt annan hund. Hon blir förbannad rent ut sagt. Vad tror ni det beror på och framför allt hur ska jag agera? Vi har pratat mycket om att det kanske kan bero på att de har bråkat en del och att Meya känner ett obehag och har "dåliga" erfarenheter av Isas morr, men som sagt hur ska man agera?

Ska man bryta "barskt" eller försöka locka bort den ena eller andra hundan innan det smäller? Isa och Meya bråkade ganska mycket ett tag när Meya började närma sig 9 månader, det var som att Meya sa emot Isa när hon sa till henne att lägga av istället för att lägga ner och då var det ingen som riktigt gav sig. Det blev aldrig något blodvite men de slogs då och då, men sedan kunde det gå långa perioder där de inte slogs/bråkade alls. Detta pågick väl ungefär ett år och nu bråkar de i princip aldrig om det inte är någonting extra ordinärt, som just vid lek med andra hundar eller om de varit ifrån varandra ett tag så blir det lite stelt när den ena eller andra kommer hem.

Är det någon mer som har det så här? Två tikar som inte riktigt kommer överens/tycker om varandra? Hur har ni gjort? Går det över med tiden? Skulle vara kul och nyttigt för både mig och Richard att veta hur vi ska agera?  
Kram på er!

Klaaaar!

Nu verandan klar;-) Ser lite konstigt ut med färgerna kanske eftersom den gamla delen är oljad men vi är jättenöjda;-) Så gött att ha ett riktigt tak över ytterdörren och trappan! Nu ska jag sova en stund eftersom det vankats nattjobb!

"Vägg", valppassning och vitmålning...

Då så. En snabb liten förmiddagsuppdatering från Lilla Harestorp:

• Byggandet av verandan fortsätter och de sätter just nu upp en liten "vägg" för att skydda mot den värsta blåsten och det värsta regnet.  
• Elin har varit här och lämnat vår "fostervalp" Juno, och hon ska vara här imorgon kväll. Vi har promenerat en liten sväng i skogen och nu hoppas jag att hon somnar.
• Jag ska så fort jag druckit upp kaffet, ätit upp "lunchen" (beståendes av tre chokladbitar och lite yoghurt) och slängt in tvätten i torktumlaren börja med "make overn" av vårt arbetsrum/rummet-där-vi-lägger-allt-vi-inte-vet-var-vi-ska-göra-av.

Tak!

Richard och Peter har jobbat på bra i öregnet idag och taket över trappan är på plats. Imorgon blir det förhoppningsvis helt klart! (Tänk att jag har världens bästa sambo och världens bästa svärfar som fixar och donar medan jag pysslar med annat. Som till exempel promenera i skogen med hundarna, laga mat, baka scones, städa, tvätta och jobba;-) Låter precis som att jag är världens hemmafru men det är jag inte egentligen! Jag tränar på att kontrollera mitt kontrollbehov och har överlåtit hela verandabyggnadskonstruktionen åt Peter och Richard och då måste jag ju pyssla med annat för att inte lägga mig i;-)

Nu är jag i alla fall hemma från jobbet och sitter i soffan tillsammans med Meya och kollar på jaktlust;-)

Lättnad...

Kajsa

Meya

Igår bestämde jag mig för att kontakta Meyas helsysters ägare för att höra lite hur Meyas syster (Kajsa) är till sättet. När jag läste den beskrivning av Kajsa som hon skickat via Facebook gick en rysning genom kroppen och tårarna var nära helt ärligt. Den hunden hon beskrev kunde lika gärna vara Meya. Meya i minsta detalj. Sättet att agera mot andra hundar, sättet att "leka", det här med att hela tiden svansa efter och mycket mycket mer. Ja, allt egentligen. Efter att jag läst det meddelandet om och om igen kände jag en stor lättnad. Nu känns det som att vi fått svar på lite av varför Meya beter sig som hon gör mot andra hundar. Såklart är det mycket mer än arv och gener som spelar in men det kanske inte beror helt på mig!? Som jag funderat och grämt mig över varför det blivit som det blivit, må ni tro!

Har hon inte mått bra? Har jag brustit i mitt så kallade "ledarskap"? Har hon fått umgås för lite med andra hundar? Har det hänt henne någonting? Har Isa påverkat henne allt för mycket? Har hon fått för lite stimulans? För mycket stimulans? När det känns som man gjort allt för att ens hund ska vara glad och må bra och det ändå är någonting som inte "känns rätt" är det inte lätt. Men nu. Nu känns det som att jag liksom kan "acceptera" bättre att det är som det är och jag är ännu mer peppad till att jobba vidare för att det ska fungera så bra som möjligt! Meya är och kanske alltid förblir en "bitch" som inte vill umgås med vem som helst och det kanske bara är sån hon är! Och jag lovar. Bitch eller inte. Både Richard och jag ÄLSKAR henne så innerligt för den underbara glada ivriga tillgivna hund hon är<3  

Vi har dessutom bestämt att vi någon dag ska träffa Kajsa och hennes matte på riktigt och jag måste säga att jag längtar till den dagen!

Nu blir det en skogspromenad i regnet!