onsdag 10 september 2014

12-veckorsvaccination, strandbus och kloklippning

Idag var det dags för 12-veckorsvaccinationen, fastän det är två dagar kvar tills hon är exakt 12 veckor. Hos veterinären började vi med att väga henne och vågen stannade på 4,3 kg:-O OMG vad hon växer! Själva sprutan gick väl ganska bra, hon pep lite men vem sjutton skulle inte göra det? Frågade lite om hennes hull och som jag trodde så skulle hon absolut inte bli rundare!
Efter veterinärbesöket gick vi ner till Vita Sand där de fick busa lite på stranden en stund. Väldigt kul enligt Pi AKA Galenpannan.
Väl hemma igen var det dags för den enligt Pi helt övermegahemska kloklippningen. Hon piper och tjuter som jag vet inte vad alltså (tur vi inte har några nära grannar)! Skam den som ger sig. Jag höll och höll och höll och till slut blev hon faktiskt så lugn att Richard kunde klippa dem helt smärtfritt. Typ:-P 
Alldeles strax kommer Elin (och Juno) som ska passa och Isa ikväll. 
Fick förresten lite post igår med:-)

tisdag 9 september 2014

Snart tre veckor med Pi:-)

Det där med att skaffa valp är alltid spännande och lite pirrigt, speciellt när det blir av en ny ras. Hur gör man? Vad ska man tänka på? Var ska man börja? Hur ska man sätta gränser? Hur mycket mat ska hon ha? Tusen frågor och funderingar! Pi är min fjärde valp och Richards och min gemensamma andra (eller tredje om man räknar med Juno som varit här ganska mycket under sitt första år)...och trots det så är det liksom aldrig samma...och alla individer är ju faktiskt olika...

En stor skillnad mellan Pi och de andra valpar jag haft är dock att hon är så enkel att det är inte sant och allt som vi funderat på innan liksom bara faller på plats! Ni kanske tror jag överdriver men faktum är att jag aldrig i mitt liv kunde tro att det fanns valpar som hon. Hon bara är liksom (förutom vid kloklippning för då är hon ett litet monster), och NU förstår jag de sheltieägare som säger att shelties kommer i sexpack (de märks ju knappt:-P).
Det kanske låter lite tråkigt med en valp som "bara är" men för mig, Richard och Isa passar det som handen i handsken med en sådan individ just nu. Hon far liksom inte runt som en skottspole här inne, hon är lugn och trygg och ganska självständig och framför allt så är hon inte som ett plåster på Isa (så klart har hon sina valpräjs ibland men hon är ju så liten:-)

Till exempel så gick hon helt självmant in i vardagsrummet och la sig redan andra dagen efter att hon flyttat hit, medan Richard och jag satt i köket och åt lunch. Det ni! Och att lämna henne ensam är inga som helst problem, oavsett om Isa är hemma eller inte, vilket känns skönt eftersom det är otroligt viktigt för mig med ensamtid med Isa varje dag<3 (alltså hon har varit helt ensam max en och en halv timme men ändå)
Bara för att hon är lugn och fin inne betyder inte det att hon är en tråkig hund, tvärtom. Så fort vi tar fram en leksak eller godis är hon hur peppad och galen som helst och helt grymt rolig att leka och träna med och hon har allt lite attityd:-) Hon kampar gärna, hämtar gärna bollar och gör vad som helst för en gobit...(vilket syns på henne då hon nog är liiiite för rund om magen:-P) Hon är väldigt framåt hälsar gärna på nya människor och hundar, men är ändå lite försiktig på ett bra sätt. Hon tycker hönsen är asroliga att valla och katterna är roliga att busa med. Hon har börjat fatta att hon heter Pi och om hon kommer  för det mesta när vi ropar det får hon godis eller lek...om hon inte är alldeles för upptagen med att äta hönsbajs eller busa med sin brorsa då:-P (Pis brorsa bor alldeles här i närheten, kul va?)
De nästan tre första veckorna har gått väldigt fort men vi har hunnit med en hel del. Vi har till exempel varit på Bondens dag i Väröbacka (där Richard och Isa tävlade agility för första gången och vann blåbärsklassen<3), hälsat på hos min moster och hennes katter och hästar, hälsat på hos mamma, pappa och galenhunden Billy, vi har hälsat på mitt jobb, åkt mycket bil, miljötränat lite i Åsa centrum, hälsat på och busat med Pis brorsa Ice och mycket mer. Dessutom har Pi blivit passad av Cissi (som har brorsan Ice), min syrra Lina och Elin med Juno utan problem! Hur underbart är inte det med grymma hundvakter!?
Nu i början kommer vi fortsätta fokusera på inkallningen, miljöträningen och såklart det viktigaste: lek, bus och massa massa kärlek...och så ska försöka lägga in lite små moment av agility och lydnad då och då:-) Förra veckan började vi lite grann med läggande och i förrgår testade vi den korta agilitytunneln:-) Ska fundera ut också hur jag ska göra med kontaktfälten 2 på 2 av eller RC?

Imorgon blir det 12-veckorsvaccinationen!
Hej så länge!

Varför blogga?

God morgon!
Har funderat mycket på varför jag känner mig peppad att börja skriva här på bloggen igen och det svar som ploppar upp gång på gång i huvudet är att det otroligt kul att ha någonting att gå tillbaka och titta i och läsa i och kunna reflektera lite över vad som hänt/inte hänt. Kikar än idag in på min första blogg som jag började skriva i när jag köpte Isa för 8 år sedan och kan få mig ett gott skratt:-)

Skulle jag säga att skrivandet bara är av den anledningen skulle jag ljuga, för då skulle jag lika gärna kunna skriva i ett vanligt dokument på datorn eller i en bok. Att skriva offentligt innebär att man kan dela med sig av erfarenheter, tankar och idéer och också många gånger få respons på det och det är otroligt nyttigt och bra, och det känns extra viktigt nu när vi har en valp...för även om jag haft valp ganska många gånger i mitt liv känns det så nytt!

Ni som har följt oss och stöttat oss med värmande ord och tankar vet att vi i vintras/våras var tvungna att ta ett tufft beslut om att faktiskt låta vår fina underbara Meya somna in, bara tre år gammal. Ensam med oss och med andra människor var hon helt underbar men fungerade inte alls med andra hundar (eller andra djur), förr eller senare smällde det! Det var tufft och i princip all energi gick på att försöka få det att fungera. Det var ett ständigt planerande och en ständig stress över att någonting skulle hända, men vi inte tänkte så mycket på det just då. Det är först nu efteråt vi märker vilken bubbla vi egentligen levde i. Att slippa allt planerande, all stress inför hundmöten, att inte kunna umgås och träna med vem som helst för att hunden är arg, att kunna ha ett normalt liv är faktiskt hur skönt som helst, och Isa är en helt annan hund, ja hon är sitt gamla jag igen!

Vi har många gånger frågat oss varför det blev så galet med vår Meya och det kommer vi aldrig få något riktigt svar på utan bara fått acceptera och gå vidare. I och med att det just blev som det blev har vi som ni vet också varit tveksamma på om vi skulle ha någon mer hund. Vi vill ju liksom absolut inte uppleva samma sak igen!

Vi har dock fått mycket stötting från vänner och bekanta så i somras bestämde vi oss att vi måste våga! Det här med hundar och hundsport är ju faktiskt mitt liv (och har blivit min räddning eftersom jag inte kan spela fotboll längre) och vi fick ju då äran att ha Wera på prov. En härlig Shetland Sheepdogtik som var precis lagom och precis vad vi letade efter. Hon blev ju tyvärr inte kvar här av, så istället köpte vi (efter ytterligare lite funderingar och överläggande) en liten sheltievalp vid namn Winniewest Midsummer Blue Sapphire (Pi), som nu tagit våra hjärtan med storm och vi är så redo att börja om<3
 Foto: Charmtroll❤️
Det absolut viktigaste i nuläget är att Pi fungerar i vardagen, blir rumsren, lär sig det sociala spelet, fungerar med Isa (det går hur bra som helst) och får vara och fortsätta vara den fantastiska valp hon är, men jag ska inte sticka under stol med att jag faktiskt har som mål att vi någon gång i framtiden tar oss till SM i agility. Både jag och Richard har tänkt om vad det gäller hund och hundträning och det känns som att all respons man kan få ska vi bara suga i oss!

Egentligen tänkte jag berätta lite om Pis första veckor här hos oss men det får vänta lite eftersom Juno är här och snart river huset om hon inte får komma ut...#viskaiallafallaldrighaenkelpie :-P

söndag 7 september 2014

Nystart!

För lite drygt två veckor sedan flyttade lilla Pi hem till oss. En ullig gullig helt underbar liten sheltievalp och det går inte att beskriva hur glada vi är över att just vi fick förtroendet att förvalta denna lilla prick. Hon har "bara" bott hos oss i två veckor men allting känns än så länge hur bra som helst! Hon är glad, framåt, busig, lättlärd, lyhörd, trygg, relativt tyst...och mycket mycket mer! Det ska bli så spännande att se henne växa upp! Eftersom det blivit lite av en nystart för oss så kommer jag (Boel) nu ta över bloggen igen och här kommer ni få följa oss i vardagen och i träningen! Ja, det kommer bli lite mer hundinriktning igen om man säger så:-) Jag kommer skriva om mest om Isa och Pi men också så klart om våra andra älskade djur!
Här får ni lite bilder så återkommer jag snart igen!
 

lördag 16 augusti 2014

Jag ska bli storasyster!

God morgon mina kära bloggläsare!
Det var en tid sedan jag skrev nu men jag ska tala om för er alla att det är inte alltid lätt att komma åt datorn i detta hem. Jag delar det nämligen med en Facebookberoende matte och en husse som är helt galen i fruktansvärt dåliga serier på Viaplay...och när datorn väl är ledig så passar det ju inte mig. Nåväl. Det händer grejer här vill jag lova!

För det första så ska jag bli STORASYSTER. Nästa vecka ska husse, matte och jag åka och hämta en Shetland Sheepdogvalp i Skaratrakten. Faktiskt ser jag fram emot en liten knodd här i huset och ÄNTLIGEN får husse lite lugn och ro. Ni kan inte ana vilket tjat om en hundvalp han har fått stå ut med de senaste veckorna...förstår inte hur han orkar!?
Foto: 9 dagar kvar<3
Foto: Har liiiite svårt att fokusera på saker och ting just nu. Kanske kan det bero på att denna lilla goding flyttar hem till oss snart, närmare bestämt om 12 dagar<3
Bilderna är tagna av Ulrika West
Jag själv är ju egentligen så intresserad av andra hundar (förutom vår dööösnygga, charmiga, sexiga grannhund som kommer hit och hälsar på ibland:-), men ärligt talat så tror jag faktiskt det kan bli ganska bra med en valp här i hemmet just nu. Då kan ju till exempel hon och Juno leka medan jag pysslar med annat (Juno är mattes och husses kompis överjobbiga, överenergiska ettåriga kelpie som är här och hälsar på till som tätt) Valpen ska i alla fall heta Pi och jag ska lära henne allt jag kan och lite till:-)

Som ni vet så kläcktes en liten kyckling för några veckor sedan och igår så kom det 6 till. De är ju så fina att man bara dör och jag skulle kunna stå där och kika på dem hela dagarna. Det får jag dock inte för matte. Hon hävdar att mammahönan Deb behöver lugn och ro och att hon blir stressad av att ha mig ståendes vid buren...SKITSNACK! Mamma Deb tycker faktiskt om mitt sällskap och känner sig trygg när jag står där och beskyddar dem:-)
Foto: God morgon världen❤️
Till sist kan jag också berätta att de stora hönsen nu fått flytta in i sitt nya hem. Snackade lite med dem igår eftermiddag och de trivs hur bra som helst!
Foto: God natt❤️
Det var allt för nu. Idag ska vi tävla agility i Kungsbacka...och jag ska springa så jäkla snabbt alltså!
Ha det gött!
//Isa

tisdag 5 augusti 2014

En riktig hönsmorsa...

God morgon!
Herregud, här händer så mycket på hönsfronten nu att jag knappt hänger med! För det första så kläcktes en liten gullig kyckling i lördags. Så liten och söt att det är inte klokt! Kycklingen, som matte döpt till Anna, är fortfarande så pass liten att Harrison (mamma höna) inte låter mig hälsa på den. Surhöna alltså, men jag får väl vänta till Anna blir större och kommer ut på gräsmattan:-)
Foto: Är detta en liten NurseAnna tro? 󾌧󾌧󾌧
I förrgår var en kollega till matte här och hämtade Betty tupp, som enligt säkra källor nu bor i Fjärås och har det bra...och har dessutom blivit omdöpt till Blixten. Det var väl tur att han slapp heta Betty hela livet, för det är ju inte så manligt:-P Det blev dock lite dramatiskt vid själva infångandet då Betty inte var den mest tama tuppen och jag kunde inte annat än å asgarva åt hennes misslyckade infångningsförsök! Jag fick ju inte hjälpa till alls så det kunde hon gott ha!

Igår var matte, Elin, Juno och jag i Stättared en sväng. Vi promenerade en runda i skogen och när vi sedan skulle åka hem köpte matte med sig tre så kallade Orusthönor:-) Först fick de göra sig hemmastadda en stund inne i garaget för att sedan få komma ut på gräsmattan och träffa de andra hönsen. Jag övervakade såklart allting mycket noga och det gick så bra att de faktiskt sovit i hönshuset i natt. Nu på morgonen har matte och jag varit och tittat till dem och det verkar som de ganska snabbt kommer in i flocken:-)  
 

måndag 4 augusti 2014

Livet är bra orättvist ibland!

En sak som jag tänkt på den senaste tiden är hur jäkla bortskämda Ebba och Gertrud (husets katter) är. Jag ÄLSKAR Ebba och Gertrud, men ibland blir jag lite trött (och avundsjuk) på allt daltande, som till exempel med maten. Varje kväll när de kommer inspringandes efter att ha varit ute hela dagen får de en stor portion var av sån där supersmarrig mat på burk. Ebba brukar vanligtvis kasta i sig maten, vända sig om mot matte, ge ifrån sig ett litet "mjauuuuu" och då fyller matte glatt på hennes matskål igen...med den där smarriga mjuka maten! "Ebba, klart att du ska få lite mer om du inte blev mätt", SUCK!

Inte nog med det så fyller matte sedan på en annan matskål med torrfoder som får stå framme hela natten och de kan gå där och smaska som de vill! Hallååååå, är inte detta bara så orättvist!? Mjukmat OCH dessutom fri tillgång till torrisar! För det första skulle jag också vilja ha den där mjuka goda maten och för det andra får jag ALDRIG påfyllning hur mycket jag än försöker charma matte, eller husse heller för den delen. Nä, jag får så snällt hålla tillgodo med mina två deciliter torra tråkiga kulor morgon och kväll. Fy, vad livet är orättvist ibland alltså!
//Isa  

Sidvisningar