Tävlingsvecka

God förmiddag!
Har precis kommit hem från en löptur på 9 km med matte, ganska härligt faktiskt att börja dagen så:-) För även om det är varmt ute och även om jag är ganska morgontrött så mår både jag och matte så bra av att få röra på kroppen! Hon klagar ibland på att hon har ont lite här och varstans men då stöttar jag henne och vi tar oss runt tillsammans<3 

Denna veckan ska jag och matte tydligen iväg och tävla agility onsdag, torsdag och lördag! Det kläckte hon ur sig bara sådär igår kväll när hon kom hem från jobbet. Jag tycker ju i för sig det är himla kul att åka iväg på tävlingar så jag ska inte klaga, men hon kan ju i alla fall fråga mig innan hon anmäler, vi är ju liksom två om saken. Vi snackade dock lite om de kommande tävlingarna och hon sa att vi skulle fortsätta fokusera på tiden (alltså springa snabbt) men hon nämnde också någonting om att jag inte skulle hoppa av balansbommen för tidigt. Jag ska liksom stanna till längst ner på bommen innan jag får springa vidare. Den ekvationen tycker inte jag går ihop. Hon vill att jag ska springa banan så snabbt jag kan, samtidigt som jag måste stanna innan jag får springa vidare från balansbommen. Men men, det finns väl säkert någon mening med det så det är väl bara att försöka lyssna på henne, även om det är ganska svårt ibland:-P

Igår innan hon åkte till jobbet tog hon med mig till Fjärås Bräcka där vi gick en härlig promenad och jag fick simma i Lygnern. Jag bara ÄLSKAR när hon kastar pinnar ut i vattnet som jag får hämta. Dels så är det himla skönt att svalka sig i denna värmen men simningen är tydligen också bra och skonsam träning för hela kroppen!

Väl hemma igen hann jag knappt vila fem minuter innan hon tog fram en liten bit tupplever som hon sparat från i förrgår. Hon la den på en tallrik som hon ställde mitt på gräsmattan och jag fick INTE ens nosa lite på den! Hur jäkla taskig kan man vara!? Vi skulle tydligen träna lite rallylydnad med "externbelöning". Alltså den där jäkla leverbiten låg där på tallriken och nästan hånlog mot mig. Vi gick en liten bana och jag hade hela tiden den där jäkla leverbiten i tanken...ganska svårt att koncentrera sig då men när vi gått ett tag och gjort X antal moment (ganska bra utförda moment om jag får säga det själv) och passerat tallriken på riktigt nära håll 4 gånger sa hon helt plötsligt det magiska ordet "varsågod". Herregud, så god den var! För sådana goda belöningar är jag beredd att göra nästan vad som helst!

Nu ska jag lägga mig på altanen och ta en liten förmiddagslur!
//Isa!