tisdag 17 december 2013

Ett stort tack!

Återigen vill både Richard och jag vill ge ETT STORT TACK för allas engagemang kring Meya de senaste dagarna! Gårdagens blogginlägg som delades av många på Facebook visade sig senare på kvällen ha över 1100 sidvisningar! Tänk om någon av dessa människor som läst kunde känna någon som känner någon som kan tänka sig att ta hand om vår fantastiska hund!

Allt vi vill just nu är ju att hitta ett passande hem för Meya. Det är otroligt jobbigt och påfrestande för själen att ha henne här hemma när vi vet att det inte kommer vara för evigt och jag tror också att hon känner av att det är någonting som inte står rätt till<3

Många av er kanske undrar varför det är Isa som får stanna kvar hos oss och inte Meya? Det är en fråga som Richard och jag diskuterat ut och in på men slutsvaret blir ändå alltid detsamma. Även om det kanske hade varit lite lättare att hitta ett nytt hem åt Isa, då hon går ihop med andra hundar bättre än vad Meya gör så Isa är ändå Isa<3
Isa
Hon kommer i princip aldrig direkt på inkallning, hon springer efter vilt, hon skäller alltid när någon kommer, hon kan INTE gå i koppel, hon är hopplös vad det gäller kroppsvård (kloklippning, bad, kamning, klippning mm), hon är energisk som få, hon hatar att gå till veterinären, hon kelar inte om hon inte får en godbit för det...men hon är ändå vår Isa som varit med så länge i vått och torrt. Igår när jag var hemma hos mamma och pappa (där hon bor för tillfället) för att hälsa på och promenera med henne blev hon så glad och det kom en liten tår i mitt öga...en glädjetår<3 Att mina känslor är helt upp och ner just nu är en som är säker!

Fick en fråga igår om vi vet varför inte Isa och Meya går ihop? Helt ärligt så vet jag inte varför och varken jag eller Richard orkar analysera detta mer. Det är som det är och det kanske helt enkelt är som med människor: alla gillar inte varandra.

Fick också en fråga om Meya är likadan mot alla hundar? Nej. En del går hur bra som helst medan en del går inte alls. Hon gör inga "utfall" på promenader och kan lugnt och fint gå bredvid en annan hund, sitta bredvid en annan hund och ligga bredvid en annan hund men som sagt så kan det bli bekymmer om en hund kommer rätt emot henne.
Meya och Hobbe - första gången vi tränade apportering ihop
Vad vi dock vet är att vardagen ändå måste gå vidare...därför ska jag nu rensa kattlådan, fixa hönshusluckan och Richard och jag ska tillsammans kontrollera vårt BAGA-minireningsverk. Ha en fin dag!

1 kommentar:

  1. Kram och full respekt till erat jobbiga men genomtänkta beslut!
    /Eva & Tova

    SvaraRadera

Sidvisningar